Skip to content

Huahine – Bay d’Avea and over to Tahaa

We have now enjoyed a week in the beautiful island of Huahine, Society Island. First three days on a buoy outside the main village, Fare. Lovely, relaxed place. Regularly between 10 and 20 dolphins rush through the anchored boats hunting. Last four days spent at Bay d’Avea at the southern end of the Island. The sailing route from the main settlement Fare was mostly easy with eyeball navigation in some passages. The water clarity and amount of healthy corals are close to what we experienced at Bonaire, a year ago, meaning excellent! The amount of different fish species is great but on average they are very small, maybe we’ve encountered a kindergarten for reef fish. The ocean swell has gone up considerably since we got here and the average height is 3-4 meters. The surf on the outer reef is very impressive and probably more than 5 meters with a distinctive roar. We are using free of charge, very well maintained buoys just outside a big resort. The resort is obviously not more than 25 % occupied and it seems the impact of the financial crash ten years ago is still very visible with much less tourists.
Today we sailed 30 nm over to Tahaa, through the reef passage at Faaaha. Not joking, must be a world record of vowels. The island of Tahaa is located inside the same lagoon as Raiatea. The depths even close to shore are 30-40 meters so not very practical for anchoring. We were lucky to find another free buoy among the many charter catamarans. Hope the weather soon improves. It has been rainy with squalls last three days.

A week spent in Papeete

We have now enjoyed a week in Papeete, Tahiti. For a change we are moored at the rather new marina, right at the heart of Papeete. Very convenient with proximity to all the niceties of a town and close to all the services we need after 3 months of sailing. Our long check list is still long but some things have been ticked off; New Dinghy, new capacitors and general service to our genset, bought 3 service kits for main engine, filters, anodes etc, etc. On our last 12 hours our Autopilot “got lost”. Our dear friend has been with us for 11 years and about 30,000 miles. For once we were aware of the likelihood of failure so we bought a spare drive unit in Panama City. Of course a clever engineer “improved” the fixed fitting to the hull so it’s impossible to change without the manufacture of a new bracket. Luckily we know that now, at a place were we can easily have a new bracket fixed. Another annoying, time consuming issue has been to get “mono grade” oil to our yanmar engine transmission. Maybe (!) Friday we can get a gallon having waited for 12 days.
Last items on our to do list is a new back stay and a general overhaul of our sails including new batten(s).

Sounds like a lot of work – which it is, with 30+ temp, but we also have some fun.
Inspired by the Round Haiti bicycle race, we made a 20 k tour using our own foldable, slightly rusty bikes yesterday. Great views and part of the fun was the traditional Polynesian dance and drum entertainment!

Ahe, Tuamotu Islands

Tuamotus Isles. A longtime dream came true when we tied up to the jetty of Ahe, on Monday, Labor Day. We enjoyed Marquesas a lot, but got a bit fed up with the horrendous amounts of rain, almost every day for three weeks and a lack of clear water. Here we have a few moments of shower daily but nowhere near Nuku Hiva and Hiva Oa. 500+ miles distance makes a difference. Firstly the Tuamotus Isles are atolls with coconut trees being the only feature to look for when navigating. Pre GPS these 20 or so atolls were named “the Dangerous Isles”, due to the difficulty finding them, the rather fierce currents and the rather poor charts available. With GPS, up to date charts, clear sunshine and preferably Polaroid sun glasses you are fine. If you go slowly. The difficulty is the numerous coral heads or “bommies”.  You feel safe with 15 meters depth but three meters ahead you have a coral head, 1 meter below surface. If you are lucky and avoid a hit, next challenge is to avoid getting the chain entangled round these bommies. Being the only gringos here we are allowed to moor alongside the jetty. That is unless the twice-weekly ferry arrives, carrying groceries; bread, beer, vegetables and other valuable goods every Friday and Saturday. Finding a place to anchor is a nightmare so today we snorkeled with a buoy and a line to find a suitable coral head to moor against tomorrow when the big boat comes in. We’ll tie a floating nylon 30 mm rope to the coral head base rather than try our luck with our anchor. We checked the surroundings and hope we have a 20 meter swinging radius before hitting any bommies nearby.

It sounds like all our time is spent on engineering our mooring adventures. Not true. We spend at least 1,5 hours in the water enjoying the wealth of marine life daily, picking shells on the shore, 2-3 hours fixing broken gear and the rest just trying to understand how privileged we are. The day we arrived, we talked a few minutes with a young guy curious about our boat. We mentioned that we tried to buy some fish. Half an hour later he came back with a 2.5 kg prime filet of yellow finned tuna. A gift.  Later he came back with his girlfriend giving us lemons, which we know are imported and expensive! The great thing with a small community is that it is easy to get to know people. The main village of Ahe has about 200 inhabitants. What is interesting is that Ahe is one of the biggest Tahitian Pearl industry Isles with more than 50 companies operating here. The approach from the outer reef passage to the main village is littered with thousands of buoys with pearl oyster ropes. We will try to move to the “bolder” tomorrow and then back to the quay on Sunday for a couple of more days. Rather than moving between sites we prefer to stay in one place to feel more known and enjoy the premises.

Nuku Hiva

 

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Modern Tiki, Nuku Hiva

 

Har nu tillbringat två veckor i detta gröna Paradis. Ok, det regnar då och då, ibland extremt mycket, men det kompenseras av ett adjektiv som på ett bra sätt sammanfattar intrycket – ögruppen är FRODIG. Apropå frodigt och överflöd – efter ca två år i tropiska vatten trodde vi vi sett det mesta men varje dag dyker det upp något nytt. T ex antalet varinter på bananer. Just nu fokuserar vi på att reda ut frukten som går under benämningen (Marquesiska?) “Noni”.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Infinity Pool – i miniformat. Obs, vår båt i bakgrunden tillsammans med 30 tal andra

Vi har nu sedan ett par dagar landat på Nuku Hiva, den nordligaste bebodda ön i ögruppen Marquesas. Lite geografi. Marquesas är den nordostligaste ögruppen som ingår i Franska Polynesien (FP). FP är ungefär lika stort som Europa. Totalt har FP ca 250,000 innevånare (Malmö?). “Huvudögruppen” är Society Islands, med Haiti som största ö. Haiti’s största by/stad är Papeete (Sthlm?), med 170,000 innevånare. Alltså, tänk Norrlands inland. Långt till Ica, Vårdcentral och Bank. Därför var det med glädje vi slantade upp en hel del CFP (Polynesian Franc) för att köpa  livets nödvändigheter; Baguette, Ost, Skinka, Leverpastej, Gurka, Potatis, mm.! Faktum är att om man undviker alkoholhaltiga drycker går det att överleva med nästan normal budget.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

15 meters utriggarkanot

På pluskontot fick vi en 7 kilos Bonito strax innan angöring i förrgår. Eftersom frysen gett upp delade vi med oss till svenskbåten Bird of Passage. Apropå svenska båtar har det ibland känts som svenskar varit i majoritet. På Hiva O träffade vi Loupan, Hakuna Matata II, Amiga, Spray. Vi fick även återse våra holländska kompisar Acapella och Pandora från Schweiz.

Vår grova plan framöver är att segla runt Nuku Hiva, bunkra mat och diesel och om en vecka vänta in en lucka i vädret för de ca 500 nm till Toamotus. Mycket att välja på betr atollöar men vi siktar nog på de “stora” Rangiroa”, “Fakarava”, och som en högoddsare “Raroia”, känd för vår generation från tv serien Ville Valle Viktor i Söderhavet.

Påskhälsningar från Marquesas

Vi har nu varit en vecka på Marquesas. Större delen av tiden på Hiva Oa där vi hämtade oss efter den långa överseglingen. Första intrycken har varit mycket positiva. Alla människor ler vänligt, enkelt att få lift mellan hamnen och den lilla byn osv. Häromdagen hängde vi på en guidad heldags tur runt ön med några kanadensare och amerikaner. Otroligt frodig grönska med massor av olika frukter. Vi såg några Tikas, figurer huggna ur stenblock ca 2000 år gamla. Vår Guide, John, lyste upp när vi sa att vi kom från Sverige. Han hade träffat Bengt Danielsson som deltog i Kontiki expeditionen. John kunde även berätta att den sista kannibalen dog runt 1900, dvs vi behövde inte vara oroliga för att hamna på någon meny. Dessutom verkade det finnas gott om mat förutom all frukt; höns hoppade runt överallt och gott om grisar som sprang lösa.
Det enda vi möjligtvis kan klaga på är mängden regn. En natt fick vi ca 140 mm regn, helt otroliga mängder. Vi har nu seglat en och halv timme till grannön Tahuata. Ligger i en hästskovik med turkosgrönt vatten med siktdjup på 20 meter. Ankringsviken är känd för att det betar vildhästar på kullarna runt viken och ett gäng Manta Ray lär dyka upp regelbundet. Dessa gigantiska rockor kan bli 5 meter mellan vingarna men är helt ofarliga.

Apropå påsken. Vi har sill och ägg och givetvis vällagrad nubbe. Tyvärr har vi inte fått tag på potatis så vår ansjovis klarar sig ett tag till om inte den polynesiska familjen som bor intill stranden har lite att sälja.

Varma påskhälsningar!!!
Peter&Eva

Marquesas!!!

“Först kom ingenting, sen kom ingenting… “. En Kent hit dyker upp i gryningen när Fatu HIva, den närmsta ön kan skönjas i diset. 3400 sjömil, skojar lite om att helt nya okända djurarter väntar på oss. Ankrar bredvid ett tjugotal seglare vid tretiden. Trångt om utrymmet så vi använder ett akter ankare för att få plats. En välrullad Spansk Cava smakar gott. Vi sparar jobb, typ spirbom, kuttersegel, backstag, etc till I morgon. Omgivningarna runt båten påminner om Alperna, 50 nyanser av grönt. Imorgon börjar jakten på Pomplemousse😉

Mot Marquesas – Dag 20

Vi börjar närma oss land! Om vinden håller i sig angör vi Antouna, Hiva Oa på Torsdag (imorgon) eftermiddag, efter lite mer än 21 dagars segling från Galapagos. Seglad distans blir ca 3300 sjömil och förutom 60 timmars motorgång i början har vi inte använt huvudmaskinen på 18 dygn. Förutom lite stress pga elproblem halvvägs har vi haft mycket lite haverier. Några schacklar vid kickbeslaget, slitage på genuaskot vid spirbomsbeslaget, annars har allt hållt väl. Bunkringen i Panama City och (i mindre mån) Galapagos har räckt mer än väl. Gjorde en inventering i samband med avfrostning av frysen idag. 28 middagar kvar. Räknar vi in mängden konserver och ris/pasta/mjöl osv har vi säkert mat för ca 6 månader. Fiskelyckan har varit dålig ett tag. Har nu bytt till 0.60 mm lina och rejäla ståltafsar så hoppas vi får behålla nästa firre. Månen är nu åter synlig på vår breddgrad ( 11 grader S, 136 grader V) från kl 20-02. Personligen (Peter) hopp ar jag
helst över månsken och ser hellre den helt fantastiska stärnhimlen vi har med “Milky Way” rakt ovanför vår lilla båt. Imorgon ställer vi återigen om klockan till UTC – 9.5, dvs 11.5 timmar efter sommartid Centraleuropa. Dax att fräscha upp franskan och några fraser på Marquesiska. Äventyraren Tor Heyerdal spenderade ju mycket tid och vass på att bevisa sin tes att Polynesien befolkades från Sydamerika. Tor med besättning avgick från Peru med en flotte gjord av vass med riktning Marquesas. Lyckades komma fram efter ca 50 dygn. Sedan ett antal år och numera med genetisk bevisföring som grund, har forskarna bevisat att öarna i Stilla Havet befolkades av migrerande sydostasiater. Teorin var dock inte helt otänkbar. Vi har haft god hjälp av den södra ekvatorialströmmen hela vägen från Galapagos. Ca 1 knop västgående ström. Tack för det!!!

Mot Marquesas – Dag 15

Efter 14 dagars segling har vi nu avverkat 2200 sjömil och det återstår “bara” 1000. Vi har ställt om klockan ytterligare en timme så vi är nu 10 timmar efter Sverige. Vinden är stabil med ett tiotal graders skiftning från grundriktningen OSO vilket innebär en gipp då och då. Pga av bommar, preventerlinor, kutterstagsegel mm tar det ca 20 minuter att gippa.
Dagarna går fort även om man inte orkar göra så mycket. Vi lyssnar på ljudböcker och försöker fiska. Två napp och två avhoppade fiskar med tappade drag som följd. För klen lina?

Vi hoppas komma fram till Hiva Oa, om vinden håller i sig, den 6 April. Ska bli skönt med fast mark under fötterna. Kropparna känns degenererade, utan muskler annat än i mage och ben då vi parerar gunget. Gissar att första promenaden blir kort innan allt vaknar till liv igen. Vi ser också fram emot att kunna snorkla i klart vatten och plocka färsk frukt. Marquesas lockar med vild lime, grape och avocado. Våra förråd har hållit bra, men färsk “pomplemousse” har vi inte sett på länge.

Pos 10 deg S, 121 deg W.
Peter&Eva

Mot Marquesas – Dag 11

Position 9 grader syd, 112 grader väst. Vi har just ställt om klockan en timme, UTC -7, dvs 9 timmar efter svensk (sommar-) tid. Vi har seglat ca 1500 sjömil sedan vi lämnade San Cristóbal för 10 dagar sedan och har nu ca 1600 sjömil kvar. Stilla havet är stort!
Förutom några extrema seglingsrutter så är seglingen Pananama/Galapagos till Marquesas oftast den längsta på en jordenrunt segling.

Efter några dygns jobbig motorering har vi nu haft en veckas stabila passadvindar. Vinden är OSO mellan 15-24 knop eller 7-12 m/s med måttliga 2-3 meter vågor. Från syd har vi en mäktig 3 meters dyning som oftast inte ställer till problem. Tyvärr får vi av och till vågor från något annat håll än vindriktningen och då kan det bli ganska stökigt vid matlagning. Gunget vissa dygn sliter på kroppen. Man blir trött och lite passiv. Men, med stormfocken hissad mellan genua och storsegel, extra plåster och korsett för att hålla magen på plats, går det också.

De sista månaderna på Panamas Karibien sida drabbades tre seglare som vi känner av avmasting, tack och lov utan personskador. Därför anlitade vi en erfaren riggar som gjorde en “rig survey” dagarna innan avfart från Panama City. Dock innebär allt detta att vi är ovanligt försiktiga i segelföringen. Vi är nöjda med 150-180 sjömil i dygns distans.

Djurlivet sedan Galapagos med omgivningar har varit klent. Fåglarna består nästan enbart av Havslöpare. Stora stim med flygfisk och varje morgon tömmer vi däcket på fisk och några små bläckfiskar. Annars tomt. Nätterna har blivit något kallare så t o m långbyxor har åkt fram. Varje natt har vi haft en fantastisk stärnhimmel. Södra korsets stjärnbild gör det lätt att navigera. Hittills ha vi endast sett en annan båt, på 50 sjömils avstånd via AIS.

Mot Marquesas – Dag 6

Äntligen nådde vi sydost passaden efter 3 dygn. Underbart att kunna segla mot mål och med god fart. Vi har endast sett ett par fartyg/båtar via AIS signaler de senaste fem dagarna så det är inte trångt i dessa vatten. I natt, med ganska grov sjö och ca 12 m/s fick vi en “black-out”, dvs stora delar av elsystemet slogs ut, bl a Autopilot, instrument, osv. Lite stressigt att handstyra med ca 3 meters vågor medan felsökning pågick. Det visade sig att de nya batterier vi skaffade i Surinam inte var 100 % fastsatta. I den grova sjön lossnade en kabel till batteribanken från kabelskon. Enkelt att fixa en temporär lösning, men behöver fixas permanent, troligtvis i Papeete, Tahiti någon gång i Maj, Juni.

Annars allt väl från oss på position 8 grader syd, 97 grader väst. 2462 sjömil till Hiva Oa.

S/Y Tina Princess

A Scandinavian liveaboard blog

Yacht Mollymawk

The cruising log of the good ship Mollymawk

Pitland Studio

Poem, Painting, Sculpture and Photography

WIN2WIN op herhaling

Verslag van het tweede rondje Atlantic en een hoop technische informatie

Astrolabe Sailing

Sailing, yachts, adventure and sailing around the world!

Bailey Boat Cat

Adventures of a feline afloat!

TwoBikersOneWorld

Two Bikers One World

LEANNE COLE

Fine Art Photographer ~ Daring to be Different

Where's my backpack?

Romancing the planet; a love affair with travel.

%d bloggers like this: