Skip to content

Båtluffning i Indonesien

Tänk vad tiden går. För lite mer än en vecka sedan kom vi fram till staden Kupang på ön Timor, Indonesien. Överfarten från Papua New Guinea var väldigt smidig och vi var nöjda med en snittfart på ca 150 sjömil per dygn under de 10 dygn resan tog. Bra ankring men utan flytbrygga för jollen. Med som mest 3 meters tidvatten blir det ganska jobbigt att släpa ca 70 kg femtio meter upp på en strand mestadels bestående av korallbitar. Första projektet var att klarera in oss själva och båten i ett land som länge haft ett grundmurat rykte om korruption och superbyråkrati. Angenämt överraskade kunde vi konstatera att alla kopior, stämplar, möten med olika myndigheter gick som en dans. Noll utlägg för kryptiska avgifter.
Kupang upplevde vi som en tydlig kontrast till senaste 7 måndernas segling till olika Stillahavsöar. Stökig, alla röker, alla kör en lätt motorcykel, ofta har föräldern hjälm och barnet ingen hjälm. Böneutropare startar 4.30 på morgonen med sin av högtalare förstärkta sång. Bemo, dvs enkel minitaxi med plats för 10 personer tar oss dit vi ska för SEK 1,50 per person. Vi samordnar inklarering med Joao, en trevlig portugis, och anlitar då en taxi för 60 SEK per timme. Alla vi möter söker ögonkontakt och antingen ler lite blygt (typ muslimska kvinnor) eller fyrar av ett smattrande “Hello, where are you from, what is your name, osv” (yngre generationen). Förutom vår relativa blekhet sticker vi ut pga vår längd och att denna stad definitivt inte är någon Du hittar på TripAdvisor, dvs vi är nästan de enda gringos i staden. Avslutar våra få dagar med en supergod och prisvärd “Night BBQ” med grillad fisk, skaldjur och bläckfisk. Rob, vår australiensiska seglargranne fixar kalla öl på något magiskt sätt då samtliga “food stalls” drivs av muslimer.

Dagen efter seglar vi två dygn nordväst till ögruppen Komodo Island, kända för Komodo varaner. Vi är ensamma i en magiskt vacker ankarvik och ser massor av apor på stranden tillsammans med några kronjortar (tror vi), flera havsörnliknande rovfåglar, papegojor och annat. Dock inga varaner. Eftersom det på senare tid inträffat flera incidenter med turister som blivit bitna av dessa köttätare skall man enbart anlita en guide vilket inte fanns där vi låg så trots flera timmars spaning från båten såg vi ingen ödla.

Efter en lugn natt har vi nu seglat ytterligare två dygn eller 280 sjömil till Lombok, granne med den mer kända ön Bali. Fin ankarvik och vi ligger på rejäl boj här några dagar för båtfix (elkraftverk), sightseeing och bunkring. Skulle nämna några ord om segling i dessa trakter. Förutom geologin, något 10 tal mil från vår ankringsvik har vi Indonesiens andra högsta vulkantopp på drygt 3700 meter. Dessa berstoppar ger ofta besvärliga seglingsförhållanden med lä eller kraftiga fallvindar. Havsdjupen är ochså väldigt varierande med 2000-3000 meters djup bara några sjömil utanför en kust. Mellan öarna i nord/sydlig riktning finns några smala och djupa sund där mängder vatten pressas igenom. Vi upplevde ca 5 knops medström med medvind – underbart, men även motström och medvind som skapar mycket branta vågor med kort våglängd, inte speciellt bekvämt.I tillägg till dess naturfenomen finns det även mängder av “Fish Aggregation Device”, dvs en liten (typ Europa pall) eller gigantisk (tänk fotbollsplan) flotte förankrad på i vissa fall upp till ett par tusen meters djup. Dessa skapar på kort tid ett ekosystem med alger, mindre fiskar som drar till sig större och större fiskar. Givetvis är dessa ej upplysta och syns inte på radar.

Nu pågår anrättning av en lagom “två middagar för två personers” Mahi Mahi, eller Guldmakrill som vi fångade igår. Fiskelyckan har varit bra på senare tid men Mahi Mahi fick vi senast på Atlanten för två år sedan.

Mahi Mahi

Segling till Indonesien – Nionde dygnet

“Tina Princess, Tina Princess – this is Australian Border Control”. För andra gången på tre dagar flyger ett av Australiens rödvita MD80 över oss. De vill veta var vi kommer ifrån, vart vi ska och var båten är registrerad. Idag kallade de upp oss just som vi hivade upp en fin mindre tonfisk, fick en större på ca 2 kg igår. Vi har nu ca 200 sjömil kvar på vår 1500 nm segling. Gradvis har vinden blivit svagare och sista dygnen har vi av och till använt huvudmaskin.

Om vi inte nämnt det tidigare så använder vi sedan många år tretimmars pass på längre seglingar. Dagtid, mellan 10.00 och 19.00 är vi flexibla, har natten varit stökig alternativt om det är början av en längre segling blir det en del sovpass även dagtid. Denna segling som efter 8 dygn alltmer tycks bli en underbart bekväm resa har vi haft fullmåne från start, dvs med månuppgång med start 19.00 när vi lämnade PNG. Den kraftiga medströmmen vi hade de första dygnen har ersatts av tidvattenström, dvs var 6:e timme varierar den med 0.5 knop medström alt motström. I början av en längre segling blir man lätt stressad av lätta vindar men efter några dygn känns det bättre. Med några dygn till angöring av Kupang, huvudstad i Västra Timor, börjar vi läsa på om rutiner kring inklarering. Vi bestämde oss för att ordna ett 60 dagars visum på Indonesiska ambassaden i Port Moresby. Lite oklart om man klarar sig utan en s k “agent” och överlever byrå kratin
på egen hand. Får en känsla av att dessa självutnämnda experter håller liv vid uppfattningen om att mutor är nödvändiga. Tror vi testar på egen hand, dessutom sparar vi ca 150 USD. Varje kväll har vi fått besök av ett antal sjöfåglar som vilar upp sig på vår båt och får lite transport västerut. Ikväll har vi besök av två fullvuxna sulor, dessvärre saknar vi lokala fågelböcker så kan inte ge en exakt artbestämning. I början är det lätt att bli förbaskad av dessa besökare. Blir mycket fågelskit att skölja av. Tyvärr har två fåglar dödats då de flugit in i vindkraftverket. I slutändan är det dock bättre att uppleva lite natur på nära håll än de långa perioder i Stilla Havet då vi inte såg något djurliv. Förutom fåglar har vi haft en hel del delfiner på besök. Alltid lika underbart att uppleva!

Segling till Indonesien – femte dygnet

Befinner oss nu på femte dygnets segling från Port Moresby, Papua New Guinea till Kupang på ön Timor, Indonesien. På vägen passerade vi Torres Strait, ett sund mellan PN G och Australien. Sundet kan innebära mycket ström men vi hade lagom, dvs 4 knop medström i den smalaste delen. Passagen innebär också att vi lämnat Stilla Havet bakom oss och nu befinner oss i Arafura Havet, östr a delen av Indiska Oceanen. Som en trevlig avskedshälsning passerade en stor havssköldpadda strax utanför Turtle Head, nära Cape York, Australiens nordspets. Passande namn! Ser fram mot att se Indonesien där vi inte har varit tidigare om ca 5 dagar. Vädret är varmt och fuktigt och vi har perfekt vind, 20-25 knop läns.

Hälsar
Peter&Eva
Position: 10 grader S, 137 grader E

Port Moresby

När vi lämnade Vanuatu för ca två veckor sedan klagade vi på relativt mycket regn och faktiskt relativt kyligt väder. Seglingen till Papua Nya Guinea (PNG) skulle innebära ca 9 grader nordligare latitud, dvs ca 500 sjömil i riktning mot varmare klimat. Efter en vecka här i Port Moresby kan vi skriva under på att vi har nått värmen. Kombinationen 34-36 grader i skuggan mitt på dagen och 80 procent luftfuktighet innebär en upplevd temperatur på ca 44 grader. I och för sig önskade vi oss varmare och torrare väder men det finns gränser! Som kompensation för dessa vedermödor har vi blivit bokstavligt talat kungligt emottagna på denna exotiska plats. Vi anslöt oss som nämnts tidigare till CSR 2017, dvs Coral Sea Rally, som avgår från Cairns till Port Moresby. Av olika skäl har detta rally haft ett uppehåll på ca 15 år. Eftersom deltagandet passade som en hand i en handske för oss så anmälde vi oss och blev antagna trots att vi startade från ett helt annat håll än Cairns. Till vår förvåning var det inklusive oss endast 4 båtar som kom i mål. Dessvärre sjönk en båt (utan personskador) på väg till starten på Rallyt. Motttagandet vi fick som första båt (utom tävlan) efter 8 dagars verkligt bekväm segling var otrolig. En sjömil från marinan mötte RPYC (Royal Papua Yacht Club) med en följebåt som visade vägen. Väl framme väntade ett hjärtligt mottagande med en fullpackad godisbag med iskall öl, snacks, corned beef (!), kylväska, 4 t-shirts, 1300 SEK voucher för diesel, 7 dagars fri plats i marinan inkl el och vatten, mm. Deltagandet innebar även gräddfil avseende inklarering, noll byråkrati och inga avgifter. När de två australiska båtarna som faktisk tävlade i “Rallyt” ankom så anornade RPYC en hejdundrande BBQ med “Sing sing” (traditionell dans och sång), massor med mat och fri bar. Eftersom klubben har 3000 medlemmar så kanske det inte var så konstigt att det var ett 200 tal medlemmar som firade CSR målgången, tillsammans med oss, enbart 10 talet seglare, som faktiskt deltog i CSR. Här är ett videoklipp från SingSing uppträdet.

I tillägg till ovan bjöd PNG Tourist Ministery på en heldags utflykt till en naturpark och sightseeing runt Port Moresby och PNG Museum. Återigen välorganiserat och otroligt intressant. Det återstår nu några dagar med bunkring inför nästa ca 1400 nm etapp till Kupang, Indonesien.  Utan att göra för mycket av säkerhetsläget kan man konstatera att PNG och kanske framförallt Port Moresby har ett mycket dåligt rykte. Vi har seglat till en del ganska farliga delar av jordklotet, bl a Brasilien, men klyftorna mellan de som inte har något och de som har massor är här extrem.
Även i en marina kan det vara spännande. Har vid ett antal tillfällen sett havsormar (mycket giftiga), det lär finnas några saltvattenskrokodiler och som grädde på moset varnas för kub maneter som orsakar ett antal dödsfall per år här och i norra Australien. På tal om krokodiler så kan man köpa fileer på närmsta supermarket. Om man gillar roti (crepes med olika innehåll) kan man här variera sig med fladdermuskött när man tröttnat på kyckling.
Summa summarum, vi har haft en priviligierad tid här och kan varmt rekommendera PNG och RPYC. Hoppas Coral Sea Rally, som en gång var i storlek, jämförbart med Sydney Hobart Race, växer till sig nästa år! Hade vi haft mer tid hade vi givetvis tillbringat några månader med segling i dessa trakter.
Lämnar idag PNG med riktning Torres Strait och Indonesien, räknar med ca 10 dygns segling på denna 1400 nm etapp.

Tonga, Fiji, Vanuatu – summary of West Pacific sailing

10 days sailing to Neiafu, Vavau group, Tonga from Bora Bora. After clearing in, we found ourselves a mooring outside the Mango café . The village is small but nice, with shops and farmers market close by. The Bay of Refuge is, as the name suggests, very sheltered. Tonga has many islands, it is very green ( i.e it is raining) and it is famous for the possibility to spot whales. We tested a snorkeling site at Mala Island but were not really impressed. Furthermore the anchor windlass gave up so we had to move to Port Maurelle at a nearby island for the next couple of nights. We managed to buy a brochure in the yacht rental facilities close to Mango bar, it marked all anchorages and moorings in the northern part of Tonga. All were numbered so instead of talking about names you said: -we are going to no. 6 and thereafter to no. 13….

Port Maurelle anchorage was nice: clear water and sheltered. We did some snorkeling and saw some new species we hadn’t seen before. Unfortunately the rain kept on falling. We stayed for 5 night. One day we did a wet walk to a nearby village. In the forest we met two hunters. They were out hunting for the free running pigs we saw everywhere. Interesting; in the eastern islands of Pacific we saw a lot of free running chicken, owned by the community in common, and here it was pigs instead. During our stay at no.6 anchorage we managed to see some whales in a distance. Very impressive!

After 5 days we went back to the main village to fix the anchor and started to prepare for the next passage to Fiji. Among other things we found mature cheese!

Fiji, Suva: the approach was OK and easy to find. The anchorage was however a bit dull, but we got help from the Royal YC to clear in. It took almost a whole day. After that we spent another day in town paying the fees for environment etc. Suva is the capital and is influenced by the Chines compared to Latouka (which we visited on the west coast) which was all Indian. Since the rain was pouring down we took off towards Vuda Point (Vuda Marina) on the west coast, after just a few days. What a difference. The sun was shining, the people friendly and the marina one of the most likable we have found so far. We also managed to meet up with the Swedish boat Atla again after Galapagos. The marina is rather small, but with good facilities and nice surroundings with lot of new birds. On the premises was also a restaurant, with happy hour, music and good food, with prices so OK that we ate most of the nights there. The neighboring town Latouka had a very good farmers market and facilities for buying groceries. Taxi was easy to organize from the marina. During our stay in the marina we made an overhaul of our sails and bought a cover for our new dinghy. During our stay we visited 2 islands west of Vuda Point: Musket Cove and Mano Island. Musket Cove was a big anchorage with a lot of visiting yachts and a few resorts. Mano Island has one big resort that you check in to when you arrive. More artificial, but the anchorage has good holding and is not visited by that many ships, so the space is OK.

Aug 15. we left the marina for Vanuatu. As Peter published on Facebook the marina personnel sang for us when we left. We have never been treated with such a kindness as in Vuda marina.Leaving the reef passage and hoisting the sails, we found some issues with the genoa. Something was wrong with the furling so we went back to Musket Cove for the night. Peter found that the halyard was damaged the wire was almost broken. He also found two damaged shrouds.  After a very bad night with rain and heavy winds we went back to Vuda Marina for help. Two days later we were on the move again. However we did not get far before the halyard was broken again. Furthermore the auto pilot gave up. Hand steering for the next 2 days!

Arrival in Vanuatu, Port Vila on Efate island, was uncomplicated, even though the anchorage was rather bad. Hard coral bottom. The check in was quick and in high tide we moved to a mooring at the marina.  Spending a lot of time fixing the genoa halyard and spare parts to the auto pilot. We also met some nice people so the social life was thriving again. One Saturday-Sunday we moved the boat 5 nm to a neighboring anchorage and did a long uphill walk together with Australians Drew and Jo from the catamaran Lickityslip. We met a village chief that told us about the move they did from a very small island to the mainland some 50 years ago. The island is now a small resort with an underwater postbox.

Due to all the waiting for spare parts we were rather late leaving Port Vila and made therefore the decision to sail directly to Luganville, Espiritu Santo island where we also could check out for the next leg to PNG (Papua New Guinea). It was a night sail with 12 hour sailing and 12 hour engine before we could drop anchor outside the Beachfront Resort. The anchorage had good holding but was a bit choppy. However the Beachfront was a nice place used to support yachts, with shower facilities and a good restaurant. The town was rather small, but we found a good farmers market and a supermarket with the necessary items we needed for the next trip. We have not overstocked with food the last times, since it is rather expensive and we don’t eat that much during our longer sailing legs.

The checking out procedure was a bit more complicated than checking in in Port Vila. We had to walk a couple of times between the different offices, with papers that should be signed and paid for in a specific but not logical (to us) order. Anyway, on Friday the 15:th we set sail for PNG, where we arrived 8 days later after one of our most comfortable and quick sails. We will stay here for 7-10 days before moving on to Indonesia.

Summary of the West Pacific

  • Friendly people: in Fiji we were always met with a Hello and a smile on the streets. We have always felt very safe, both for us and the dinghy
  • Cloudy, rain and green: usually the west side of the islands were less cloudy, or even sunny, however the sun tan did not come back until we sailed over to PNG
  • Many days for boat projects: we have been lucky until now, with few things broken, but this period we got “it all” in one go. Hopefully it is OK for the leg up to Thailand where we should move Tina on the hard for some major work
  • The farmers markets have been fabulous: Lots of produce, reasonable prices, sometimes even cheap
  • Groceries: Wine and beer is expensive, cheese and crème fraiche could be found almost everywhere, bread of the European type is hardly ever found, meet from AUS is available the further west you get.
  • Finally a lot of new birds after some areas with few animals: the black bird with yellow markings round the eyes, was one of our favorite, together with the green fink with red head that was hopping around in the Vuda marina.
  • We have socialized with many yachties, majority being Australians or New Zeelanders, in the different anchorages and marinas, meeting old and new friends and exchanging information and good stories

Segling till PNG – Dag åtta

Ca 100 sjömil kvar. Fortfarande stabil vind 20-25 knop, möjligtvis ökande till 30 i natt men oförändrad riktning 120 grader. Fiskelyckan har varit dålig. Flera napp men de har alla slitit sig. Vi har rationaliserat bort fiskespöt och har en fiskerulle fastsatt med slangklämmor mot aktre relingen. Rullens slirbroms är dock för klen så när fisken hugger hinner den dra ut minst 100 meter lina. Provar nu lite grövre doningar. Vi har en 1,8 mm lina upprullad på en plastrulle med ca 20 cm diameter som vi lägger stumt fast på akter knapen. Använder ca 50 meter lina. Behöver tänka ut en anordning som dels dämpar första rycket, dels ger oss en tydlig signal om att vi har fisk på kroken. Tanken är sedan att fisken får kämpa på tills den “enkelt” kan halas fram till båten. Låter enkelt i teorin.
Räknar med att vara framme runt lunchtid imorgon, lokal tid. Eftersom vi är några dagar före seglarna från Cairns finns en risk att vi måste ankra tills Måndag innan tull, immigration, hamnkontor, hälsoinspektör och “bio hazard” hälsar på och vi kan komma iland. Trist men vi har mat för några månader. Dock har ölen tagit slut vilket är en tragedi! Har just firat att vi seglat drygt 20,000 sjömil sedan vi lämnade Göteborg i Maj 2014. 9000 av dessa har vi seglat sedan vi lämnade Panama i månadsskiftet Februari/Mars.

Peter&Eva och Tina Princess
10 grader S, 148 grader E

Do not push the “reply” button to respond to this
message if that includes the text of this original
message in your response. Messages are sent over a
very low-speed satellite link.

The most concise way to reply is to send a NEW message
to: tinaprincess@myiridium.net.
If you DO use your reply button, be sure to delete
the original message text and these instructions
from your reply.

Replies should not contain attachments and should be
less than 5 kBytes (2 text pages) in length.

Segling till PNG – Dag sex

Har nu seglat drygt 800 sjömil på fem dagar vilket är klart godkänt då vi hade en hel del grönt slem under vattenlinjen. Otroligt jämn vind mellan 20-25 knop, i princip läns. Vi tror oss nu ha kommit in i “Coral Sea”, och är väster om Australiens östkust. Cairns ligger ca 500 nm åt SW och vårt mål, Port Moresby 420 åt NW. Räknar med att komma fram Lördag FM. Vi deltar i årets upplaga av “Coral Sea Rally” som går mellan Cairns och Port Moresby. Vi deltar utom tävlan eftersom vi startade från Vanuatu, men eftersom medverkan innebär en massa trevligheter tyckte vi det var en bra idé. Royal Papua Yacht Club ger deltagarna gratis plats i Marinan en vecka, tar hand om allt pappersarbete och kostnader för myndigheter, välkomstmiddag, utflykter mm. Barracudan vi landade häromdagen gav två goda middagar och sen i morse fiskar vi igen. Fick ett napp av en stor fisk, troligen Wahoo som tyvärr släppte.

Allt väl hälsar Eva och Peter
12.00 zt (GMT +10).
12 grader S, 153 grader E.

Segling till PNG – Dag fyra

Sista dygnet har varit perfekt segling. En västlig ström på 1-1,5 knop “plattar ut” vågorna och bidrar till en medelhastighet på ca 8 knop. Dessutom landade vi en fin 1,5 kg Barracuda. Djurlivet består annars av relativt mycket fåglar, havssula, brown booby, havslöpare, tropikfågel mm. Som vanligt på längre seglingar går något sönder. Efter lite felsökning visar det sig att vårt kära elverk har fått dålig kylning. Impellern (kylvattenpumpen) har fått samtliga vingar avskurna. Hittade bara hälften så resten korkar igen värmeväxlaren. I och för sig är motorrummet relativt stort men utrymmet kring värmeväxlaren kräver lite mer lugnt vatten så vi får avvakta reparation tills vi kommer fram. Misstänker även att sjövattenintaget till elverket är igensatt. Innan dess får vi ladda batterierna med huvudmaskin. Allt väl i övrigt. 768 sjömil kvar.

Hälsar Eva och Peter på Tina Princess
18 Sept 0900 zt, (GMT + 11), 159 grader E, 13 grader S

Segling till PNG, dag två

Befinner oss ca 170 sjömil väst om Espiritu Santo, en av öarna i öriket Vanuatu. Vi har spenderat ca tre veckor med båtjobb (vänta på reservdelar) och sightseeing, själva och ihop med andra Yachtisar. Öarna och ortsbefolkningen är mycket exotiska med massor av unika sedvänjor och kultur. Vi siktar nu på ett längre seglingsben till Port Moresby, Papua New Guinea, vilket borde ta ca 8 dagar om vi kan segla ca 150 nm per dygn. Vädret på senare tid har varit regningt och blåsigt och tycks vara ett tecken på regnsäsongen, dvs hög tid för oss att segla till varmare breddgrader. Port Moresby lär ha ca 35 grader mitt på dagen, kombinerat med hög luftfuktighet. Fr o m nu är det även temporärt badförbud. Vi närmar oss vatten med saltvattenskrokodiler och giftiga havsormar, mm.

Hälsningar från 15 graders S, 164 grader V.
Peter&Eva

Still in Vanuatu but ready to move on…

We have now been two weeks in and around Port Vila, Capital of Vanuatu. From a planning point of view we aimed to be here a couple of days and then spend a week exploring the fascinating Islands making up the Vanuatu Archipelago. Last update alluded to some problems with rigging and steering. Fingers crossed, thanks to DHL and 4 hours spent climbing our 21 meter mast we now hope to be fit for sailing. The Autopilot failure was caused by the new bracket mounts interfering with the drive unit at the extreme endpoints. Excessive force burnt the clutch which we had to get shipped from nearest dealer in Auckland, NZ. The rig problems were both a broken spliced wire halyard which we replaced with dynema rope and back stay wires chewing on the top spreaders. As we checked through all shrouds we got rid of the protective alu covers as these makes it difficult to spot potential problems with turnbuckles and shroud. Reason for writing of this not very complex but time consuming work is to share the fact that excessive amounts of sailing does wear the boat, and the blue water sailing is not only about fantastic exploring of remote beaches, nature and sundowners.

If we leave the time spent on work, the parts of Vanuatu we have seen so far have been very rewarding. The Melanesian people are extremely friendly. The colonial history means most people speak good English. The Port Vila anchorage is labeled as one of the most beautiful anchorages in the world (by Noonsite). We would not fully agree with that statement but the water is relatively clear, the bay is super protected 360 degrees and the town offers most of what a cruiser needs. Speaking about protection. Vanuatu was hit by Tropical Cyclone Pam two years ago with more than 90 percent of the infrastructure including buildings damaged. Evidence of the damage is still visible with many ship wrecks in the bay. After two years many internationally funded projects have been completed.

Spending time at a place that is a natural gateway for cruisers also means opprtunities to meet and greet. Besides the majority being nice Aussies (like SY Lickity Split with Jo and Drew) and many Kiwis we have also met several Swedish sailors, SY Randivåg with Lisa and Sven (also a JRSK member), SY Frideborg with Monika and Stig and SY Lycka with Dieter and Sibylle (germans speaking swedish).

We are now planning to slowly sail north through the archipelago. The tourist slogan labels the country as the hidden paradise of south pacific. We are keen to explore more of that before clearing out for the next long leg to Port Moresby, Papua New Guinea.

Carpe Mare

Just another WordPress.com site

S/Y Spray

A Scandinavian liveaboard blog

wordpress/

Just another WordPress.com site

blaellinor

Just another WordPress.com site

S/Y Tina Princess

A Scandinavian liveaboard blog

%d bloggers like this: