Skip to content

Stilla Havet

Sedan några dagar är vi i Stilla Havet! Efter Bocas del Toro spenderade vi ca tre veckor i området runt Colon där Panama kanalen börjar i Karibien. Massor med tid har gått åt till bunkring av förnödenheter och diverse båtprojekt. Vi plockade även upp vår “crew” Marie och Crister som hänger med några veckor. Genom åren har vi blivit vana kanal seglare, Göta Kanal, Kiel Kanalen, Caledonia Canal osv. Panama kanalen är i teorin en enkel passage, 6 slussar och 48 sjömil passage. Dock är den stora skillnaden att småbåtar som oss måste samsas med stora fartyg. Prislappen är även en annan. De största fartygen betalar mer än 5 MSEK för en passage. Panama får in ca 120 MSEK per dygn från kanalen.
Till själva kanalavgiften adderas en mängd ytterligare kostnader, mätning av båten, hyra av långa linor, stora fendrar, extra personer för linhantering om det behövs etc. Ovanpå detta krånglig betalning med kontanter i ruffiga delar av Colon etc. Vi valde den enkla vägen genom att anlita en agent som fixade alla utlägg, admin, kontakter med kanalmyndigheten etc. Smidigt men ytterligare en hel del pengar att betala.

Kanalpassagen gick reltivt smidigt. Vad som var lite krångligt var att vi slussade igenom med två andra småbåtar, dvs vi förtöjde tillsammans i ett “paket” med oss i mitten. Till slut passerade vi den sista slusssen och vips var vi nu i Stilla Havet. Kontrasten mot Panamas Karibiensida är maximal. Panama City är en miljonstad med ett 50 tal skyskrapor. Ett antal byggen pågår med över 100 våningar. På denna sidor har vi för första gången sedan Brasilien även rejält med tidvatten, som mest ca 5 meter. Vattentemperaturen är ca 5 grader kallare dvs 23 grader. Riktigt friskt och påminner om de få somrar i Sverige som erbjöd varmt badvatten.

Vi är nu i Las Perlas, en ögrupp ca 30-40 nm sydost om Panama City. Fina ankringsvikar, relativt ok snorkling med korallrev och färgglada fiskar. Vi seglar runt här en vecka varefter vi går tillbaka till Panama City, lämnar av våra gäster och gör de sista förberedelserna för den ca 900 nm långa seglingen till Galapagos.

50 shades of green

Bland kokospalmer längs stranden på Cayo Carenero, Bocas del Toro

Efter ca 4 underbara veckor i San Blas området och norra Panama var det dags för miljöombyte. I diverse seglingsbloggar verkade området Bocas del Toro vara en intressant omväxling. Bocas del Toro frekventeras framförallt av seglare som seglat i norra Karibien varav en stor andel senare går genom Panama Kanalen alternativt seglar en period i San Blas skärgården.

Vi seglade 24 timmar från Linton Bay till Bocas del Toro Town, en sträcka på ca 150 nm. Eftersom det hade blåst en hel del dagarna innan vi gick var vi beredda på grov sjö, vilket vi fick med våghöjd mellan 2-4 meter. Vi kom dock fram hela (förutom vissa blåmärken från båtens inredning), i tid innan skymningen. En dryg timme gick åt att hitta en bra ankarbotten. Stora områden i ankringsviken närmast Boca Town hade hård korallbotten, så vi hamnade i Saigon Bay på sydvästsidan, för natten. Dagen därpå hittade vi en bra fläck att ankra, syd om Boca Marina, där vi stannade 8 nätter.

Bocas del Toros skärgår är ganska kompakt, ca 15×10 nm, med otroligt gröna öar omgärdade med massor av mangrove öar. I luften flyger skräniga papegojor, Fregattfåglar, diverse Hägrar, Pelikaner och Gamar, i djungeln finns flera sorters Apor, bl a Vrålapor och Cappuciono. Vi såg även några Sengångare som hängde högt i trädkronorna och åt av bladen i slow motion.På ön Bastimento finns bl a en röd giftgroda, som vi lyckade se när vi insåg att den var ca 1 cm stor. Grodan är, förutom att vara extremt giftig (pilgroda = curare), endemisk för ön. Tyvärr hittade vi inga trevliga snorklingsområden. Vattnet var grönbrunt och på de grundflak som vi såg, hittade vi inga färgglada revfiskar. Det såg allmänt tomt ut. Gissningsvis är det flaskdykning på utsidan reven som gäller. De flesta hus i byarna är byggda på stolpar.Vi gissar att det dels beror på att det ger svalare inomhusklimat, men dels för att det är vattnet som ger transportmöjligheterna. Småbåtar med kraftiga utombordare samsas med urholkade kanoter och våra moderna segelbåtar.

Boat Taxi – beware

Under de tre veckor vi tillbringade här ankrade vi på 5 olika ställen på tre olika öar. Skyddet för oväder är otroligt bra. Hurricane Hole är ett omstritt begrepp, bl a av försäkringsbolag, men några av de ställen vi ankrade vid var definitivt orkansäkra. Orkanen “Otto” gick förbi Bocas skärgård i November men pga av alla korallrev och mangroveträd så blev skadorna minimala.

Vad vi upskattade förutom all fantastisk natur var en smula bykänsla. T ex möjligheten att ta ut pengar, internet kaféer, trevliga barer och restauranger. Stort och relativt billigt utbud av matvaror. Då amerikaner var i majoritet bland backpackers, seglare och inflyttade så fungerade engelska bra och vårt kämpande med spanska fick vila lite. Den enda negativa upplevelsen som nästan blev en chock när vi kom var mängden vattentaxis som plöjde mellan öarna och ankrade båtar i 30 knop eller mer, ibland utan lanternor på natten. Inte så kul att ta sig en snorkeltur.. Vattenvägen är vanligen den enda gångbara kommunikationen mellan byar och enskilda boningshus. Boca Town har bilar och taxi på land, men vägarna är få. Ankrar man utanför en by kan man, ibland, hitta småvägar mellan husen, men inga vägar mellan byarna. Detta erfor vi närvi en dag fick gå “mark o moras” genom djungeln för att till sist hitta en brygga i mangrovern, där vi kunde vinka till oss en vattentaxi.

Vi kan varmt rekommendera Bocas del Toros för dess fina ankringsvikar, vackra natur och att det är lätt att bunkra.Människorna är också vänliga.Vi kände oss relativt säkra och låste bara om oss på natten, när vi låg ankrade i relativ avskildhet.

Efter ca tre veckor är vi nu tillbaka i Panamas fastland, närmare bestämt Portobello, ca 15 nm NO Panamakanalens angöring. Vi har bokat en plats i Shelter Bay Marina för ca två veckor fr o m 3 Feb. Vi har en diger lista på saker att fixa innan vi välkomnar Marie Crister, vår crew och linehandlers för kanal passagen och trevlig segling och annat på Pacific sidan.

Bocas del Toro, Panama

Bocas del Toro. Vi har nu bott in oss några dagar i denna behagliga Panamanska pärla. För första gången sedan vi angjorde sydöstra Panama för ca 5 veckor sedan känns det litegrann som ett turistställe. Dock är det inte speciellt tillgängligt för turister. Finns visserligen en minimal inrikes flygplats med dagligt flyg till Panama City, dessvärre räcker inte kapaciteten till om inte är ute i god tid så de flesta kommer hit med buss (ca 9 timmar) + färja, ca en timme, från huvudstaden.
Alltså är de turister som finns här mestadels back-packers som tillbringar tiden med hikes, surfning, dykning, raggning osv. I tillägg ett 100 tal seglare, de flesta amerikaner. Med amerikaner så följer utbud. Idag hittade vi en lyxbutik med exotiska produkter, t ex en hel del av ABBAs sill sortiment. Gott vin som inte smakar svartvinbär- alt päronsaft. Vi har även blivit befordrade med 4G täckning. Trots alla dessa tecken på kommersialism känns detta örike väldigt exotiskt. Bristen på byggbar markyta innebär att alla byggnader står på stolpar ca 1 meter från havsytan. Bevisligen fungerar detta bra då Bocas del Toro var illa ute för 6 veckor sedan då orkanen Otto gick förbi mycket nära och vi har inte sett några synliga skador förutom de vanliga båtvraken som kanske dök under för
flera år sedan.

Igår träffade vi Kaj Liljebladh då han hämtade upp oss för en trevlig kväll ombord på Ammonite, en 78 fots Nordhavn. Mycket imponerande visning av detta fantastiska fartyg. Kaj som har seglat en hel del i tropiska vatten delade med sig av massor med information och fina videofilmer från sin förra båt Amelit, som gick ungefär samma rutt från Panama västvart som vi tänkt oss.

Just nu lägger vi en del tid på administration av kanal genomfarten, samt regler för angöring Galapagos. Kanalpassagen hoppas vi kan göras 10-15 Feb. Med oss hoppas vi att vi får Marie och Crister, Eva’s syster och svåger för kanal passage och någon vecka i Panama City och Las Perlas.

Dags att avsluta detta inlägg. Kvällens meny är en liten tonfisk vi fick strax innan vi anlände i Måndags. Räcker för 2 middagar med lyxiga fiskburgare.
Bilder får vänta någon dag pga trassel med det jämrans mobilnätet….

Sailing Letter Dec 2016: San Blas Panama

Gentle ride with the Kayak at Mono Island

 

 

 

Sailing to San Blas, Isla Pinos, from Santa Marta, Colombia took 48 hours, where of 10 hours by engine. The anchorage of Isla Pinos is easy to enter with a depth of approx. 7meters. We were alone at arrival, but later a US flagged sailing boat entered. Our Dutch friends came 48 hours later from Cartagena, which we did not visit.

San Blas or Guna Yala is a self-governed district of the Caribbean east coast of Panama. The Guna Indian population of approx. 50,000 are extremely determined to protect their culture from western influence. The Guna Society economy is mostly based on Coconut export to Colombia and sale of so called Molas, beautiful shirts made by sewing and cutting different layers of colourful cloth.

The island of Pinos has a small village with palm huts, where the Indians live more or less as they have always done. However there are telephones and solar panels on the island, paid for by the Panama government. First day we took a footpath on the western side of the island. We saw a couple of Guna ladies acting peculiar, talking into poles and trees…….until we saw that they hung the mobile phones in trees facing west for good signal.  The civilisation has brought with it a lot of garbage: huge amounts of plastic bottles and flip flops en masse. The Guna themselves are not taking care of rubbish, but dumping it directly at sea. The ladies are colourfully dressed in their traditional Guna clothing, with the famous mola embroideries on the clothes and arms and legs wrapped in bands on yellow and red. Unfortunately they did not like to be photographed, unless you pay for it. After finding out that picture cards were sold in Panama for one dollar, with their pictures, they decided to grab some money themselves.

Day 3, together with the crews of sailing boats Acapella, Jonas and Helena we took a guided tour up to the top of the island. The jungle is dense and it was raining and hot, but we saw some green spotted frogs, some monkeys and beautiful butterflies. The green parrot was also there in abundance. The day ended with a boat trip (canoe) to the nearby village on the mainland. Here we were presented to the local congregation, celebrating the birth of a girl. The “Chichi”celebration lasted 3 days with a lot of home made sugarcane liquor. Very interesting but the tast of the liquor was not very good.

After 6 days at anchor without contact possibilities we took a small step to the village Ustupu, to buy a local sim card and vegetables. The water around Ustupu is very filthy, with a lot of rubbish dumped in the mangrove close by. The village however, was for us the nicest, with friendly people, dressed in the traditional way. Most houses were built traditionally, with palm leaves as roof and sides from  bamboo (we think). Small dirt roads meandered through the village (which is one of the biggest in San Blas) and everything was clean with flowers and colourful bushes in the small gardens. We managed to buy a Digicel card in one of the huts, but the coverage was poor.

We wanted to see the pristine waters of San Blas that we had read about with possibility to snorkel, so we moved on to an uninhabited island called Mono Island.  Water still dark and visibility low, made it risky to enter the anchorage. The charts were not precise (we were on land some of the time) and the visibility was not good for eyeball navigation, so finding our path in was difficult. We had the same problems coming out, even if we then had the important Bauhaus charts on the computer. The anchorage was OK with good holding, but there was hardly any life to be seen in the water or on land. No birds and the coral reefs seemed to be in poor shape.

To be able to bunker more food and beer we visited another village, the Nargana, which is one of the islands which has abandoned the old traditions. Most of the houses were built in concrete with steel roofs, and they looked a bit worn compared to the “straw huts” we saw in the previous villages. However we managed to get some vegetables etc and set out for the pristine water in Holandes Cays. Very clear water, with good anchoring and a lot of fellow yachties. Potluck on the beach and some cleaning of the hull. We had some difficulties with the wind, stirring up the sand, so no snorkelling. But, we saw Eagle Rays both from the boat and the dinghy. We anchored both in the “Swimming Pool” and in the “Bath tub”.

After a short stop in Chichime Cays, we have now finally left San Blas and checked in to Panama. Staying in Linton Bay for New Year. Next steps are administration for the Panama Canal and sailing to Boca del Toro, but we don’t know in which order yet. A lot depends on the information of timing that we need from the Agent that will do the paperwork for us.

We wish you all a Happy New Year.

Sailing Letter Nov 2016: Curacao – Göteborg – St:a Martha (Colombia)

After some time in Spanish Water (Curacao) doing “nothing”, we got ourselves a busy schedule. The boat was moved to the Willemstad marina and hoisted the second week of October. We checked all through-hull-fittings, the toilet pipes and the exterior. The copper coat is still OK, so we had it rubbed by the marina people, the same with the polishing of the hull. Seeing a lot of barnacles on the bow-thruster blades and the propeller, we removed all old antifoul painting from them. Hopefully easier to scrub and keep clean.  Since all work had to be done in +34 degrees heat, with maximum humidity, we decided to stay in a hotel during the time the boat was on the hard. It turned out to be a really good idea, and we maximized the use of the bath tub and air-condition.

Oct.22 we took the plane back to Sweden: before going through the Panama-canal, we felt it was a good idea to visit our friends and family. We also needed to renew passports and buy some stuff for the boat. The 2 weeks were hectic. We drew 2000 km between Göteborg-Stockholm-Trollhättan and Uppsala. Managed to visit all relatives and most of the friends from the Långedrag Marina (GKSS) and some ex-working colleagues. Most of the time Sweden was sunny and beautifully coloured in green-yellow-red. Only on the last 2 days it showed the reason why we went sailing: grey colours, ice-cold and snow. We came back to Curacao with our bags full with necessary stuff, launched the boat, stocked up with groceries and set sail for Colombia.

Nov.12 we arrived in Santa Martha, after a good sailing with OK winds and only a little use of the engine. The marina in St:a Martha is relatively new and rather sheltered with finger pontoons, good shower and laundry facilities and very friendly people. Even if the city is big ( 1,4 mil. people) you have the feeling of a smaller town, since the marina is close to the old centre and the city is more or less divided in 2 parts, with a mountain ridge in between. We felt relatively safe walking around on the narrow chaotic streets, enjoying the favourable prices in bars and restaurants and markets. We got some very nice Cheviche (marinated seafood) and tested some other Columbian food. Buying fresh pineapple or mango from the small moveable selling stores at the streets, was cheap and good.

Together with our Dutch friends we took the plane to Bogota for a 3 day stay. The capital was really to our liking. We stayed at a hotel right in the centre of the old town, with all the narrow uphill/downhill streets to walk and enjoy the views. As Peter mentioned in the blog, we visited the Gold Museum, a truly fantastic place with millions of gold pieces and clay statues and pots to show from the Indian era.  The city has 9mil. inhabitants and it is growing fast. We saw a figure of 250.000 inhabitants in the beginning of the 1900, so the growth is enormous! The streets are packed with cars, but on Sundays many streets are closed and could be used for bicycling, jogging and walking. Bogota is situated on 2600 m in the middle of the country. It is rather cold and rainy. Both Peter and I felt some headache from the altitude. On the other side of the ridge, which has 2 peaks of 5000 meter, the Amazone river begins. On the western side you will find the 3:rd largest river of northern South America, the Magdalena River floating out in the Caribic sea, bringing with it huge logs and other debris that forces you to have good watch when sailing.

All in all we liked Colombia very much. Friendly people, nice music, especially on Tuesdays in the city centre of St Martha and good weather. Last night Peter and I ended up in a nice pub with live music (unplugged traditional and rap music )and very good food, so the memory of Columbia will be very positive.

Santa Marta och Bogota

 

Vi har nu varit i Colombia 5 dagar som varit minst sagt intensiva. Vårt intryck efter denna korta tid är mycket positiv. Vi har tecknat en månads vistelse i Marina Santa Marta, en ny marina med mycket hjälpsam personal och bra priser eftersom de erbjuder 35 % rabatt. Colombia har ett gammalt rykte om att vara farligt med korruption, narkotika handel, kidnappningar mm. Säkerheten de senaste fem åren har dock förbättrats rejält. Ett avtal mellan regering och gerillagrupper är på plats och väntar på en ny folkomröstning. Men givetvis finns det områden som definitivt är farliga för turister. Med sunt förnuft kommer man lång vad gäller säkerhet, inga sena promenader på ensliga gator, fixa småpengar så de är redo i fickan, bläddra inte bland klämmor med 50,000 Peso sedlar, osv.

På tal om pengar så kan vi göra lite reklam för seglare som är i östra Karibien och ABC öarna. Taxi inom Santa Marta kostar runt 18 – 30 Sek. En enkel trerätters lunch med dryck mellan 30-40 Sek, osv. Skön omväxling. Med på överseglingen från Curaçao var Nanny med Liv och Magnus ombord.

I Torsdags flög vi inrikes till huvudstaden Bogotà för en tredagars minisemester. Vi fick sällskap av våra goda holländska vänner på båtarna Acapella, Helena och Jonas. Bogotà är en rejält stor stad, mellan 8 och 10 miljoner invånare och ligger på 2700 meters höjd. Faktiskt ganska kyligt på kvällar och morgnar.  Hittills har vi hunnit med ett otroligt häftigt besök på Guld museet som visar att Conquistadorerna inte fick med sig allt guld, tack och lov. Igår blev jag (Peter) även uppvaktad på min födelsedag med Holländsk sång och en mängd presenter. Vill oxå tacka en massa Facebook kompisar som skickat gratulationer. Det värmer!

Arrival in Colombia

Coastal mountains near Santa Marta, Colombia. Snow capped peaks of more than 5700 meters (covered by clouds) in the background.

We  had two wonderful but hectic weeks in Sweden and met family, friends and ex working
colleagues in Göteborg, Trollhättan, Stockholm and Uppsala. The weather was a perfect Autumn experience with all shades of yellow – red and green on the trees. The day we left for Curacao the weather changed dramatically with plenty of snow and a chilling – 5 degrees. Back in Curacao we worked a couple of days in the intense heat to get TinaP back in the water, bunker food and drinks and clear out.

After 54 hours sail we have now arrived in Santa Marta, Colombia. Adjusting to a long haul sail after close to 6 months anchoring in Bonaire and Curaçao took a while. The route passes close by an infamous headland where depths of more than 2000 meters change to less than hundreds of meters in no more than a couple of km’s. With a fetch of more than 500 nautical miles, and swell and/or strong winds, this route can quickly turn into extreme breaking waves that are dangerous to sailors. We choose a departure from Curaçao that promised no more than 20 knots average winds, and the forecast was accurate. Not covered in the forecast was thunderstorms lingering along the last 24 hours of the sail. The thunder didn’t bring any strong winds, but the constant lightning, although at a large distance did get on our nerves. A Swedish sailor got unlucky a week ago in Bonaire with secondary lightning damage (a catamaran got direct hit close by), resulting in severe and costly damage. It seems thunderstorms and lightning is a common theme in these areas at least this time of the year.

What made this sail special was the spectacular coastal scenery. Close to Santa Marta are the 5700 meter peaks of Sierra Nevada Santa Marta, the world’s highest coastal mountains. As we tried to get some photos of these impressive mountain peaks, a large school of Atlantic Spotted Dolphins greeted us to Colombia. Never fails to make us happy and appreciate the fantastic nature we are able to enjoy.Here is a short clip of these lovely animals.

Now our plan is to spend a month in Santa Marta. Besides enjoying the plentiful grocery markets and abundance of wildlife we plan to make Ciudad Perdida, “The Lost City” hike. The hike is a 4 to 6 day steep walk to the ancient, 5th century AD ruins of an outstanding civilization. This hike rivals the more well known Machu Picchu ruins in Peru. We also plan to make a 2 day excursion of Cartagena.

As I am writing this, at around 5 am local time (UTC -5), loud music starts to play from a nearby parking lot. It seems a large crowd of sporty Colombians are gathered for a bicycle race – of course with very loud music! Feels like we are back in Spain…

Late Autumn in Sweden

We have now spent a busy week meeting family and friends and buying everything imaginable to bring back to Curacao. We have enjoyed eating typical Swedish meals that we have talked about the last year or so. Sweden this time of year has been very nice with extraordinary lovely colours. At Stina’s newly bought “Mansion” (Eva’s sisters place in Uppsala) Peter managed to beat the fishing record, a 1,460 kg Pike (previous record was 1,450 kg) :-).

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

TinaP in good shape

005

Our “to do list” on TinaP is now ticked off. Only job left to do is to “activate” the Copper Coat surface, meaning lightly wet sanding with 350 paper to make the copper oxide actively working again. This needs to be done as close as possible to launch. At the Curacao Marine we have had very friendly and good service.  Here we also met several Swedish sailors (Hakuna Matata, Loupan and Bijou). The final work last two days has been to  thoroughly clean all inside surfaces with vinegar to minimize the risk for mildew.Tomorrow we will take off for 2 weeks in Sweden. Our schedule will be tight but we hope to see as many old friends as possible.

Första Marinan sedan April

Blivande Tropiska Stormen / Orkanen “Matthew” närmar sig och även om dess troliga bana har förskjututs något åt norr beräknas den passera norr om Curacao på bara ett 50 tal sjömil. Efter att ha kollat upp den enda marinan som har ett fåtal gästplatser igår så tog vi beslutet att boka en vecka på Seru Boca Marina och runt lunchtid idag så ligger vi i ett relativt tryggt förvar i väntan på stormen. Senast vi låg i en marina var i Martinique för ca 5 månader sedan. Totalt har vi legat ca 14 dagar i marinor sedan nyår. Det kändes ovant att plocka fram fendrar, förtöjningslinor osv. Marinan är av kategorin lyxmarinor och kostar ungefär som i södra Spanien. Massor av personal, bra service. Enda nackdelen är att vi nu ligger i södra delen av Spanish Water, dvs en kort tur med båten från vår ankringsplats hit till marinan motsvarar ca 2o km med bil. Under morgondagen börjar vi vår rutin för stormförtöjning. 32 mm polyprop förtöjningslinor, nedplockning av segelsäck, delar av vindgeneratorn, ev demontering av solceller, surrning av jollen på däck får vänta till sista minuten eftersom vi behöver den för transporter. Vi håller tummarna för att lågtrycket trots allt viker av mot nordväst.

S/Y Tina Princess

A Scandinavian liveaboard blog

Yacht Mollymawk

The cruising log of the good ship Mollymawk

Pitland Studio

Painting, Sculpture and Photography

WIN2WIN op herhaling

Verslag van het tweede rondje Atlantic en een hoop technische informatie

Astrolabe Sailing

Sailing, yachts, adventure and sailing around the world!

Bailey Boat Cat

Adventures of a feline afloat!

TwoBikersOneWorld

Two Bikers One World

LEANNE COLE Photography

Fine Art Photographer ~ Daring to be Different

Where's my backpack?

Romancing the planet; a love affair with travel.

%d bloggers like this: