Skip to content

6 weeks in Mauritius

 

It is now late July 2018 and we are, time wise but not lengthwise, half way through the Indian Ocean. We will stay two more weeks in Mauritius, making it 2 weeks in Rodrigues and 2 months in Mauritius before we move to Reunion for the next stay. The challenge with the Indian Ocean is that you have to time it right. Not too early or too late leaving Asia and not too early or late leaving the Mascarenas for the final leg towards South Africa. We expect to reach Africa late October.

Staying in Rodrigues was nice, a small island with friendly people, as we have reported earlier. However for a stay of a couple of months we needed a bigger island and more to do. The anchorage at the top of the Mauritius Island, Grand Baie, is fantastic………when you finally get in there. It has a reef entrance and sand bars with approx. 3 meters at HW – if you can find it! Our charts just show deep blue (2 meters or less) and the sailing guide just mentions “keep in the middle”. We had as lowest 1,9 m on the sounder, but soft sand and a strong engine. When you are inside the bay it is 4-6 meters, flat and clean sand, i.e. perfect holding. For us sailors this is a perfect place. Bus to the (capital) city takes 30 minutes, supermarket close by the dingy dock, dingy docks and bars/restaurants around the bay, and other fellow yachtsmen to talk to. What we are missing is a basic chandler.

 

 

The climate is now a bit on the cooler side, with 25C during the day and 19C at night. The water temperature has gone from 32 C (Sumatra) to 23C, and the visibility is not really worth any snorkeling, at least not close to the shore or with the dinghy. We hear that it is better (or really good) further out, but then you have to go with the diving boats. We have rather strong and steady trade winds blowing, at least 20 knots on average, sometimes with gusts of 45. Almost every day we have a brief rain shower following the squalls passing by. The country side is green with sugar cane as the major crop. We have seen some interesting yellow birds (village weavers) that make fantastic nests in the trees close to the yacht club. Food is good and not very expensive, we find cheese, baguettes and meat to our liking, but as usual it is difficult to get hold of fish. We are eating Dholl Puri Roti, a pancake with strong sauce and vegetables, China town in Port Luis gives us good lunches, and the other day we were introduced to a black fungus that we later bought, dried, at the super market. Very tasty! Further; we are excessing in tomatoes, horseradish and radish, passion fruit and pomplemousse from the markets.

Mauritius has an aura of an exotic luxury since many years. Yes, here are many resorts and villas for rent that will stress your credit card. But it also has many treats for less demanding tourists like us and most of our fellow yachties. Compared to SE Asia it is on average twice as expensive but compared to northern Europe it is cheaper if you choose local food and services. The proximity to South Africa gives us some price worthy wines and meat products.

 

Två veckor på Maritius

“Mauritius was made first, and then heaven. Heaven was copied after Mauritius” (Mark Twain)

Nu är vi inne på tredje veckan här i Mauritius. Nästa vecka behöver vi förlänga vårt 30 dagars visum på immigrationsmyndigheten i huvudstaden Port Louis. Förutom en natt i Marina Coudan, för övrigt vårt första besök i en marina sedan Thailand i Mars ligger vi tryggt i en mycket skyddad ankarvik som heter Grand Baie. Betydligt mer skyddad än marinan i Port Louis. Har blivit temporära medlemmar i Grand Baie Yacht Club som ger oss möjlighet att parkera vår jolle, slänga skräp, tanka vatten (som vi dock producerar själva), använda toaletter och duschar. Utan kostnad, åtminstone de första 30 dagarna. Angöringen hit var dock ngt stressig. Vi visste att det var en grund “kanal” in till den stora vik som har ca 3-5 meters djup med perfekt sandbotten. Dock hade vi inte riktigt klart för oss exakt var kanalen låg förutom en ngt vag beskrivning i en segligsguide att “håll er i mitten”. Förmodligen höll vi oss inte i mitten, trots en timme innan högvatten så släpade vi oss igenom något femtiotal meter med 2.1 meters djup (och vårt djupgående är 2.2 m). Nåväl, vi får väl fråga någon på seglingsklubben om några lämpliga waypoints. Eller kanske Mauritius Coast Guard. Som enligt Wikipedia har 688 anställda och en otrolig mängd rib/båt/fartyg. Har lagt en hel del tid på att fylla i Mauritius Coast Guard blanketter här på Mauritius och Rodrigues. Måste vara svårt att fylla dagarna med något meningsfyllt.

Mauritius är ju en känd destination för lyxturism. Vi långseglare hör ju inte dit direkt. Kommer man från Indonesien får man ju en mindre hjärtatack om man får veta att lunchen kostar mer än 15 kronor. Har nu gradvis anpassat oss. Hellre än att anamma typiska turismenyer har vi lyckats få tag på bra grönsaker, frukt, kött och fisk för bra pris, dvs från att ha ätit “ute” i ett halvår så lagar vi nu det mesta ombord. Supermarketen är fantastisk med flera hyllor för ost, vin och charkvaror, någt vi inte är bortskämda med.
Om man vill köpa färdig mat är vår favorit sedan Rodrigues, Dholl Puri Roti, dvs grönsaksröra med en mycket stark och god chilisås i en wrap. Underbart gott och bra för budgeten, ca 3 kronor st. Två Roti räcker väl för att mätta två personer. Vi har också hittat vår favorit kinarestaurang där vi äter goda dim sum för en billig peng. En annan lyx är marknaden för grönsaker i Port Luis. Vi frossar just nu i tomater, rädisor och pomplemousse (en form av grapefrukt). Expressbussen in till stan kostar ca 9 kr per person och tar 35 minuter.
I dryckesväg dominerar ett stort utbud ganska dyra och (sorry men jag är ärlig) ganska dåliga importviner från Frankrike. Sydafrikanska har bättre kvalitet och ett ok pris, ungefär som i Sverige. Den dryck som förknippas med Mauritius är Rom. Hela ön har mängder med sockerrörs odlingar. Efter vårt halvår i Karibien och framförallt den fransk delen har vi saknat “Ti Punch”. Trots att Frankrike förlorade Mauritius till England redan för mer än 200 år sedan är de franska influenserna många. En nygräddag baguett är en mänsklig rättighet och förmodligen subventionerad (ca 1,4 SEK), alla pratar franska (även om Engelska formellt är huvudspråk), och som sagt “Ti Punch”, Pastis, Ricard etc. finns överallt.
För att sammanfatta, Marutius är en trevlig ö för seglare. Dessutom är klimatet perfekt för klena nordbor – 18-30 grader, god nattsömn och rimlig värme mitt på dan! Till skillnad från några av planetens dyraste resorts/hideaways häromkring lever vi ett gott liv för en rimlig slant. Enda minusposten är bristen på båtprylar. Vi lär få beställa ett nytt undervant och en ny gasfjäder för vår kick från Viking Yachting, vår pålitliga leverantör i Göteborg.
PS. Vi har hittat basilika på kruka!!! så förutom att vi har gjort en fin pesto, så har vi basilika på mackan och i alla andra maträtter som vi kan komma på.

Två veckor på Rodrigues

Vi stannade två veckor på denna verkligt mysiga ö. Vi har funnit att det tar minst ett par veckor för att finna de pärlor som man troligtvis missar om man bara stannar ett par dagar. Några exempel.  Gerry, vår australiska kompisseglare döpte stället till ”pork on a fork”. Typiskt ”hål i väggen krog” men förutom billig rom och kall öl kunde man köpa underbart gott grillat griskött, kryddat med nejlika och timjan. Med en stänk vitlöksmarinad var det helt ljuvligt. Ett annat exempel var den färgstarka marknaden. Fantastiskt fina grönsaker och frukter. På senare tid har vi blivit fanatiska passionsfrukts-älskare. Någon krona per frukt, känns som man vaccinerar sig med en livstids dos av vitaminer. Dholl Puri Roti blev en annan favorit.

Efter ca en vecka anlände fraktfartyget med förnödenheter från huvudön Mauritius. Lite kalabalik och gungeligung då vi blev ombedda att lämna den inre hamnen och hamna ute i det yttre ankringsområdet. Helt ok då det bara blåste ca 10 m/s. Så fort supply fartyget kom in in för att förtöja i den inre hamnen blev det adrenalin-pådrag. Inre ankringen var endast ca 150 x 150 meter och vi var 13 båtar. Bland dessa fanns några katamaraner så rörelserna blev något olika jmf med kölbåtar.  Dvs vi fick acceptera att det ibland bara var 5-6 meters avstånd mellan oss och närmsta katamaran.

Vi hyrde en scooter ett par dagar för att se mera av ön. Den inre delen av ön är nästan regnskog med bördiga små mini odlingar. Den västra delen är torr och karg. Den västra och södra har fina stränder som skyddas av det stora korallrev som omsluter hela ön. Överallt finns stora grottor. På södra delen av ön, nära flygplatsen finns ett ”sköldpadds reservat” där man framgånsrikt föder upp utrotningshotade landsköldpaddor från i huvudsak Madagaskar. Vi tillbringade några timmar med dessa, upp till 100 kg, över 100 år gamla bjässar. Till skillnad från Galapagos fick vi här komma helt intill sköldpaddorna och det tycktes vara mycket sociala och gillade att bli kliade på halsen.

Som en summering uppskattade vi verkligen Rodrigues. Vänliga, nyfikna människor, och vi kände oss verkligt välkomna. Vi var båt nummer 30 i år som anlände. Majoriteten kommer norr ifrån från Chagos med ca halva avståndet till Rodrigues jämfört med Indonesien.

“Turtle time”

“If you wait until next summer we will have Rodrigues farmed pearls for sale”. The lady owner of the small boutique proudly answered our question. The pearls available were all Chinese. In the future this might be the only export industry on this small island. The locals are all extremely friendly and points out that crime is almost non-existent (although there is a prison nearby) compared to sister island Mauritius.  If you feel stressed, looking for peace and friendly faces and “turtle time” as our sailing buddies Carmel and Gerry named it, Rodrigues is the Island getaway for you. Sunday we experienced some “stress”. The weekly supply ship was due to arrive. All yachties were notified on a black board to leave the harbor by 2 pm. We left early and used the time at the outer anchorage to get a nice lunch at one of the few “western” restaurants close by. The “Blue Marlin” restaurant serves delicious meals and drinks for a very decent price. Once the supply ship entered the small harbor area we experienced a bit of “navionic testosteronics”. All (male?) captains fired up the engines, hoisted anchor and followed the big ship in its wake to make sure “their” spot wasn’t taken. What was a bit special was that we were 13 boats to get along in a 150 by 150 meter quadrant. Last time we had this intimacy at anchor was in Bequia 2016.

As mentioned, we are now in turtle mode. We have a long list, added to during the long sailing from Sumatra that we need to work through. Some stuff requires a bit more sophisticated services, like a lower shroud with broken strands that needs replacing before we leave for the final South Africa leg. Some stuff is more basic. As always a Chinese hardware store have most of what we need. We have plenty of time so we have agreed the principle of no work after 12.00 or on weekends. Tomorrow we’ll rent a scooter and do some more extended sightseeing of this lovely island.

Indiska Oceanen Dag 15

Närmar oss målet Rodrigues, äntligen med perfekta seglingsförhållanden. De senaste tre dygnen blev lika jobbiga som väderprognosen utlovade. Vårt nya teakdäck blev mer eller mindre konstant översköljt och vi fick en hel del vatten även i sittbrunnen. En ny erfarenhet för oss. Trots tidvis 45 knop vind, dvs stormstyrka, slapp vi tack och lov brytande sjö. Vi klockade 12,7 knop med bara 25% utrullad genua.

Vi har nu bara 280 sjömil mot mål och är nu vid position 18S, 68E. Temperaturen i vattnet är nu “bara” 26 grader jämfört med ca 31-32 för bara två veckor sedan. Alltså har vi numera fleece ställ på nattpassen. Idag är det dags att börja fiska igen efter uppehållet under ovädret. Vi har fått hugg alla dagar vi fiskat men det verkar vara för stora fiskar för våra fiskedon, slirbromsen orkar inte hålla emot, t o m ståltafsar bits av osv. Vi provar imorgon vår “Hemingway” utrustning, dvs 2,5 mm lina upplindad manuellt på en vinda med grövre krokar. Behöver bara fundera ut en lämplig ryckdämpare.

Rekommenderad ljudbok: “The onion book of known knowledge”.

Hälsar Peter och Eva

Indiska Oceanen Dag 11

Att segla långa avstånd och angöra en okänd kust är en fantastisk känsla. Man glömmer omedelbart ev jobbiga vågor, för mycket vind osv. Just nu har vi några jobbiga dagar framför oss. Aktuella väderprognoser talar om signifikant våghöjd av 4,5 meter och 6 meter dyning. Kroppen och psyket tål mer än man tror. Till slut går det att sova för frivakten i sjökojen trots allt oljud och våldsamma rörelser. Att fixa mat är en pärs.
Som sagt – vi har en härlig upplevelse framför oss när vi har kämpat oss igenom detta. En annan tröst och anledning till att vi inte vill gnälla för mycket, två svenska seglarvänner seglade denna sträcka förra året, bägge ensamma, en av dem med en OE32. Vi är två och har en stabil segelbåt byggd för att klara detta.

900 sjömil kvar till Rodrigues. Pos 14.58S, 78.16E.
Peter och Eva

Indiska Oceanen Dag 7

Efter en veckas segling är vi nu 1000 sjömil närmare vårt mål, Rodrigues, systerö till Mauritius. Hittills har allt gått bra fram till igår morse när vi gjorde vår vanliga rutin för att kolla däcksutrustning, rigg, segel, mm samt slänga tillbaka flygfisk. Eva hittade en avskjuven M10 bult. Visade sig vara fastsättningen av kicken mot masten. Då vi tagit bort dirken var detta dåliga nyheter. Kicken hängde och dinglade i den del av bulten som fanns kvar. Bommen väger ca 120 kg så förutom risk för kroppsskador skulle pilothuset kunna krossas. Har nu riggat en temporär dirk som håller bommen på plats och diverse slangklämmor på kickfästet. Vi gör ca 6 knop med enbart revad genua så ev får vi låta storseglet vila tills vi kommer iland och kan fixa en ny bult.

1480 sjömil kvar till Rodrigues. Något kyligare i luft och vatten då vi närmar oss den sydliga hemisfärens vinter. 28,5 grader i vattentemp. Vi toppade på 32,5 när vi lämnade Indonesien.

Hälsar Peter och Eva på pos 11S, 87E

Indiska Oceanen dag 3

Äntligen på väg! Lämnade Padang efter en LÅNG dag med papper, stämplar, blankettifyllnad, väntan osv den 12 Maj. Tillbaka till Cebadak Paradiso för god mat och dryck för våra sista Indonesiska Rupees tillsammans med Carmel och Gerry på Farrflyer. Några timmars jobb med att få bort oljan från vattenlinjen och framförallt gummijollen.
Efter en nattsegling sov vi några timmar i en ankarvik på den sydligaste ön i Mentawai gruppen. Vi har tur med SO passadvind som vi möter redan på syd tre grader. Sedan dess (ca 48 timmar) har vi haft stabil vind på ca 12-20 knop, OSO och gör ca 7 knop i snitt.
Vi gick med i en grupp seglare som är på väg till Cape Town och får hjälp av Des Cason med väderprognoser och diverse råd på vägen. Vi siktar på ön Rodrigues, ca 2550 nm från Padang, Sumatra. Vi har nu 2050 sjömil kvar och hoppas vi kan angöra ön om ca 14 dagar. Fiskelyckan är dålig. Tappade en stor (15-20 kg) tonfisk i förrgår bara några meter från båten. Annars är livet helt ok. Färgen på Indonesian Ocean är helt fantastiskt blå. Eva och Peter
6.30S, 96.1E

Last week in Sumatra

We are now in to our last week of Indonesian Visa allowance before we need to clear out. We arrived yesterday morning after a 16 h motor sail from the Mentawai Islands to Cubadek Island, a very beautiful anchorage a couple of hours south of Padang.  The outer Islands west of Sumatra are very isolated with almost zero international tourism except for a handful (mostly Australian) of surfers.  Unfortunately the “Sea of Plastic” is evident here as well as in many other places in SE Asia. Unless you keep your rubbish (or burn it) it gets thrown in to the water. Very sad and hopefully the government and tourism agencies will do something against these habits.

At the last anchorage, we felt as were back to San Blas, Panama.  Remote tribes known for being “hunters and gatherers” trade their goods by dugout canoes. The few existing “roads” are mostly usable for motorbikes.  Unfortunately “Farr Flyer” lost some money and apples (!) while we were snorkeling / diving a few miles out on the coral reefs.  So much for security and honesty… Thankfully a number of other valuables were not taken (or missed).

Cubadek Paradiso, a small diving/snorkeling resort, run by Marco and Dominique allows some civilized habits we haven’t had for some time. Happy hour bar! Wifi that we can use from our anchorage!  Dinner booked at the restaurant tonight!  Also the wildlife is amazing both below and above the water. Today we counted 6-7 huge Monitor lizards (up to 2 meter long), a number of Macaque monkeys, a Giant Squirrel, Eagles etc. Wow.

 

5:e evatorspassagen

Efter ett dygns segling, halva sträckan med god fart och komfort, 7-8 knop, resten motsatsen, dvs 2-3 meters krabb sidsjö, vind som vred runt och varierade mellan 6-25 knop, lägg till regn och en del åska, är vi nu ankrade vid Telo Town. Byn ligger ganska exakt på ekvatorn och när vi räknade efter så blev det den femte passagen på två och ett halvt år. Trots delvis jobbig segling kunde vi glädjas av stora flockar delfiner. Flygfiskar har vi inte haft på däck på länge men nu dunsade de ner i den gropiga sjön. Vi är nu inne på 7 dygnet utan internet (förutom snigelband via satellit), Indonesien erbjuder internet via mobilt bredband till i princip hela sin befolkning på 200 m och med oerhört utmanande geografi. För oss gringos har man tyvärr på vissa håll krånglat till det med en omständlig registrering, dvs i princip behövs indo id eller en flexibel säljare. Har endast inträffat i två andra länder där vi till slut gav upp, Brasilien och Norg e! Men
vi ger oss inte!
0.03S, 98.17E

%d bloggers like this: