Skip to content

Mot Cap Verde – Dag 24

Land i sikte. Nja, det är fortfarande 25 nm kvar tills angöringen av Mindelo. Men 24 dygns segling gör att man gärna spanar lite för tidigt. Idag är det ca 9 dygn sedan vi åter kom in i nordostliga passadvindar. Dessa vindar, som är till glädje till de hundratals seglare som likt flyttfåglar migrerar från kalla Europa till Karibien. För oss stackare ger de visserligen stabila vindar men eftersom de är stick i stäv blir det ganska jobbig segling med 15-25 graders lutning och ständigt överspolat däck.Nåväl, vi har gjort vår sista nattsegling på ett tag, rensat en mängd flyg fisk från däck och ser fram emot ankring (förhoppningsvis innan solen går ner i kväll) och en lugn natt. Har vi tur så hinner vi med några kalla öl och lite enklare mat i “Floating Bar”. Läste någon gång om en seglare som efter en lång ocean segling uttryckte vemod och önskade att seglingen skulle fortsätta. Bullsh*t. Hälsar Eva och Peter, trötta seglare på Tina Princ ess

Sent from Iridium Mail & Web.

Mot Cap Verde – Dag 20

Efter 5 dygn med “Bonn kryss” dvs vinden rakt emot oss är vi rätt trötta. Tyvärr får vi dras med ca 7-10 m/s och 2.5 meter vågor ytterligare några dygn innan vi kommer fram till Mindelo. Vi visste visserligen innan vi lämnade St Helena att denna östliga rutt skulle bli jobbig. Först ca 2 veckor med svaga rörliga vindar. Med svaga menas mellan 2-5 sekund meter läns. Inte skojigt med 25 ton båt med gamla segel. Jobbigast var att se till att förrådet av diesel skulle räcka. Kontrasten emot nu är total. Till glädjeämnena. Snart kan vi titulera oss jordenrunt seglare. Vi lämnade Mindelo 6 Dec 2015 och har nu bara ca 400 nm kvar tills vi korsar vår rutt. Känns konstigt men bra. Lite stolta är vi nog. Hälsar Tina Princess crew @ 10 42 N, 25 51 W.

Sent from Iridium Mail & Web.

Mot Cap Verde – Dag 16

Sedan ett dygn har vi passerat doldrums och är nu tillbaka i NO passadvindar, första gången sedan 2015 då vi lämnade Medelhavet. Doldrums var precis så jobbig som vi väntat oss. Åskbyar med eller utan mycket vind, regn, åska och snabba vindvridningar. Vi slapp blixtnedslag i närheten tack och lov. Upplevelser de sista dagarna har varit stora bälten sargasso tång, några grindvalar och “spinner dolphins”, en delfinart som kan hoppa över fyra meter ovanför vattnet med en roterande kropp. En kompis båt 300 nm öster om oss träffade på kaskelotvalar.

Vi har nu sedan ett dygn ren kryss och ca 630 nm till sydligaste ögruppen i Cap Verde. Hälsar Peter och Eva från pos 4 39N, 21 55W.

Sent from Iridium Mail & Web.

Mot Cap Verde – Dag 12

Har nu “bara” ca 1000 sjömil kvar till Mindelo, Cap Verde. Nätterna är stjärnklara och magiska med bara en liten månskärva. Eva blev uppvaktad av ett antal delfiner häromnatten. Vi tycks befinna oss utanför fartygsrutter. Bortsett från ett trettiotal kinesiska fiskebåtar söder om Ascension har det varit tomt, vilket vi gillar. Fisket går urdåligt. Igår fick vi ett napp men den slet av bläckfisken. Vi passerar ekvatorn ikväll för sjätte gången. Känns bra att återigen segla i “hemma vatten”. Vi har kontakt med flera seglare som lämnat St Helena. Alla tycks ha för lite vind och för varmt. Dagtid har vi 33 C under däck, men vi kommer säkert klaga på kalla vindar på Kanarieöarna så vi gillar läget.Hälsar Peter & Eva vid pos 1 S, 19 W

Sent from Iridium Mail & Web.

Mot Cap Verde – Dag 8

Ascension såg visserligen spännande ut när vi passerade ett par sjömil väster om huvudstan Georgetown igår kväll. Men, vi fick inget svar när vi ropade upp på kortvågsradion och dyningen från nordväst skulle omöjliggöra landning med jolle. Alltså, ny waypoint, ön Fogo i den södra gruppen av öar på Cap Verde. 1500 sjömil varav hälften som kräver kryss. Vi har fortfarande inte fått fisk. Provar nu “Gränna special “, dvs röd vit randig bläckfisk + en gul aptitretare. Dock ännu ingen panik. Vi har obegränsat med färskvatten, mat för 30 dagar och massor av ljudböcker!

Sent from Iridium Mail & Web.

Mot Cap Verde – Dag 4

Att segla längre sträckor med lite vind kan lätt bli frustrerande. Efter tre dygn med 6-12 knop plattläns (3-6 m/s) har vi dock vant oss och kommit in i rutinerna. Vi har hela tiden förväntat oss lätta vindar på denna sträcka. Om några dagar når vi Ascension, nästa brittiska ö. Om vi ankrar och stannar beror helt på om vi kan vänta in bättre vindar och om vi behöver diesel för motor gång genom “dold rum”, området i närheten av ekvatorn mellan passadvindsbältena som oftast saknar stadiga vindar. Denna årstid är dold rum i östra Atlanten extra brett. Ascension tycks inte intresserade av Yachties numera. Att angöra ön kräver tillstånd som skall ansökas minst 14 dagar innan angöring. Vilket vi inte gjort. Vi får se om vi bryr oss. Annars är ön känd för att tusentals stora gröna havssköldpaddor den här tiden på året simmar till ön från Brasilien och lägger ägg och parar sig.

Hälsningar från Peter och Eva – just nu på pos 12 grader S, 9 grader W.

Sent from Iridium Mail & Web.

Valhajar, High Tea och Napoleon

Valhaj inkl renhållningsarbetare

Efter tio dygns relativt snabb, men ”rullig” segling angjorde vi St. Helena. Första intrycket var att ön var ogästvänlig med mörka, flera hundra meter nästan lodräta klippor. Vulkaniska aktiviteter sätter sina spår. För en gångs skull angjorde vi ön i dagsljus, kl 07.30 på morgonen. Vi blev anvisade en boj och tid då vi skulle ta en färja  in till hamnen. Egen jolle är inte till att tänka på med tanke på den eviga dyningen. Linor hjälper passagerarna att hoppa från färja till brygga. Innan vi tog färjan fick vi fint besök av valhaj (!!!!) kring ankarplatsen. Dessa djur är fantastiska och stora..

Incheckningen gick snabbt. Diskussioner med grannseglare gav vid handen att vi måste köpa en sjukförsäkring innan Immigration. Det är för att täcka kostnaderna om man behöver ”airlift” till fastlandet/hemlandet. Vi har en olycksfalls-försäkring men här krävs en allomfattande.

Första intrycken av ön är att den är ”ur-brittisk”, dvs trånga gator och ganska undermålig infrastruktur. Bankkort accepteras ej. Finns inga bakomater. Telefonkiosker. Det verkar som internet uppstod ganska nyligen. Vi har nu passerat mer än 40 länder på vår seglig och kostnad, hastighet och täckning känns som 1995 i Sverige.  De inre delarna av ön verkar ha gott om vatten och förutsättningar för att ge ön självförsörjning av kött och jordbruk. Om vi förstått rätt så är import från Sydafrika (7 dygn med lastfartyg var tredje vecka) billigare än egen produktion… För att avsluta gnället måste vi även nämna ST Helenas Flygplats som invigdes förra året. Ca 300 miljoner pund har skapat en flygplats som dessvärre inte kan användas som avsett pga kastvindar som omöjliggör landning av större plan. Tanken var att erbjuda direktflyg till London. Nu kan endast flyg via Namibia / Johannesburg landa.

Till det positiva. Gemensamt för alla isolerade öar är dess otroligt välkomnande befolkning. Ön har bara 4000 inv och alla vet genast att vi är seglare som har lagt en hel del tid på att ta oss till deras ö. ALLA vi möter hälsar glatt på oss, många frågar om vi behöver hjälp osv.

Vi slog oss ihop med ett kanadensiskt par för en biltur runt ön med guiden Robert. Robert, som är 83 år (!) har jobbat med guidade turer i mer än 60 år och är en legend. Turen tog oss till Napoleons residens, hans grav, till flygfältet mm. Fascinerande grönt i de djupa dalgångarna.

Dagen efter hoppade vi på en tur med snorkling med valhajar. Otrolig mäktig upplevelse med dessa upp till 12 meter långa fiskar som verkar vara totalt orädda. Säkerhetsavståndet är 3 meter men ofta kunde vi inte undvika att komma helt nära då de simmade runt och dammsög havet efter krill och plankton.

Vi planerar nu för avgång till nästa etapp till Cap Verde, ca 2300 nm. Tyvärr kommer det bli dåligt med vind och dessutom passerar vi ekvatorn och ”dold rums” med ännu mindre vind. Vi räknar därför med knappt 3 veckor. Eftersom lastfartyget med färskvaror från Cape Town just varit här så har vi kunnat bunkra det vi behöver. Bland annat öl som varit slut på hela ön ett par dagar!

 

Närmar oss St Helena

Hälsningar från böljan den blå! För blå är den, sydatlanten. Vi har nu seglat lite mer än fem dygn från Namibia, ca 750 nm och har 600 kvar till St Helena, den lilla pricken som är ganska exakt mitt mellan Afrika och Sydamerika. Till storleken som Läsö (Danmark) men med en högsta punkt på 800 meter (Läsö ca 20 m). Vi har haft stabila vindar så här långt, plattläns mestadels. Den kalla Benguela strömmen som börjar i Antarktis och gav oss några kalla nätter längs Namibias kust har gradvis förlorat styrka och kyla så nu har vi ca 22-25 grader dagtid, något kallare nattetid. Vi räknar med att komma fram dagtid Tisdag och hoppa träffa en hel del kompisar som gått tidigare från Kapstaden. Hälsar Peter & Eva och en massa flygfiskar😠. Pos 20.57 S, 3.35 E.
PS har lite trassel med publicering på FB, Twitter och LinkedIn som vi hoppas lösa så småningom DS

Sent from Iridium Mail & Web.

Namibia to St Helena

Wow! Vi har just passerat Longitud 11 degree East, dvs vi har seglat jorden runt. Givetvis kan man diskutera en massa detaljer, t ex passerar vi vår seglingsrutt från Dec 2015 mellan Cap Verde – Brasilien senare. Men, vi gillar att fira saker, och är inte så knussliga med detaljer. Seglar nu med fantastiskt fin vind och har ca 1100 nm kvar till St Helena.

Sent from Iridium Mail & Web.

Namibia: Sand, Bratwurst & Diamonds

It’s amazing what a difference few days (4) sailing makes. We’ve now been here in the small (12000) town of Luderitz almost two weeks and seen a bit of this big country by car.

The sail from South Africa, gave us some examples of the fantastic wild life that the Benguela current provides. We saw a lot of sea birds; a couple of Albatrosses and of course plenty of Fur seals and dolphins. Day two, with a lot of big waves we set the genoa pole. Due to a quick roll Eva got the end of the pole hitting her head. Thank God the wound could be taped and is now completely healed.

As usual we reached the anchorage in darkness, but after a couple of tries we were safe until the morning, when our anchor started to drag at the same time as a big cruiser was entering the narrow channel. We got a mooring, with assistance from Andy, a local guy who manages them, and the cruiser felt that the swell was too big and the channel too narrow and decided to anchor instead. All well. The anchorage is very protected from the consistent southerly winds that almost every afternoon and evening produces gale winds.

The town of Luderitz has an interesting background. In the early 1900’s Germany colonized what was to become South West Africa and by coincidence diamonds were found on the huge sand dunes near the small settlement. Luderitz got almost the same fame as Alaska and California and many fortune seekers came here to get rich. At the peak years the yearly mining produced tons of raw diamond. The co-venture between the Namibia State and De Beer, a giantic South African mining company, has the monopoly of all mining. 30 % of this large country is “Sperr Gebit”, with heavy fines or prison term for trespassing. Today the diamond industry is rapidly declining and mostly moved from land to sea where huge, oil rig type vessels, are sucking up the coastal water bed to find what is left to find. The town of Luderitz is now mostly living on a relatively large fleet of fishing boats plus some diamond ships but not many tourists, mostly Germans. A benefit of the diamond era is that education (up to high school), health care and basic housings are paid for by “NamDeb” the Diamond company. Meaning, parts of the very poor communities and violence of parts of major towns of South Africa doesn’t exist here.

In addition to above, a major change from South Africa is the sea temperature. Between 11-15 C. Daytime temperature are 25-30 C. Another big difference is the low population density. Namibia is almost twice as big as Sweden but with only 2,5 M inhabitants. Next town from Luderitz is Aus, 120 km away, which has maybe 1000 inhabitants. Most roads are gravel roads so ideally a 4×4 truck is best. We chose to rent an ordinary mid-size sedan and (mostly) stay on the tarmac roads for a 4 day road trip, and have a bed and a roof rather that a tent for the night.

First stop was a deserted mining “town”of Kopmankoop. A very funny guide told us the story of German engineering and how they managed to make this place in the desert to work. In 8 months they built a 120 km railroad to bring the water supply in. The settlement got electricity when most of Europe was still without. A Casino, Bowling track, Hospital, Theater etc was set up. Today, what is left has to some extent been taken over by the sand. The guide told us that during big storms the dunes can move and build 16 meter high ridges overnight. We noticed big excavators working non-stop on the road near Luderitz to fight the moving sand.

Next stop, about 150 km further east was Kalk Ofen. The founder established a brick factory using the limestone coles by. It was used to build the German towns around the area. Today the place was converted to an Eco Lodge with a lot of wild life.  The owner was doing a lot of research of “Lithops”, a variety of desert flowers (see picture). Oryx and Spring Bocks were visible near our lodge all day.

Final trip was to OrangeMuind, a recently opened mining area adjacent to the South African border.
One reason for this 450 km trip was that Oryx Antelopes, safe from poaching, gently walked around in the city. Driving to OrangeMuind and back to Luderitz was really fascinating. Most of the road was on old sea beds with huge mountains of all shapes and forms on the sides. Antelopes and Ostriches could be seen close to the road. Inland the temperature was around 38 C. The very little traffic with huge distances made us think about what could happen if the car broke down. Telephone coverage is not very good!

Back in Luderitz we are now planning for a departure to St Helena a week from now. Due to 45 knots wind yesterday, we postponed our shopping to Monday. We know St Helena, about 1400 nm NW, doesn’t have a lot of supplies so we need to stock up also for the next 2000 nm to Cape Verde.
Too bad our freezer has given up. We need to rely on fishing and what we can store without freezer.

%d bloggers like this: