Skip to content

Valhajar, High Tea och Napoleon

Valhaj inkl renhållningsarbetare

Efter tio dygns relativt snabb, men ”rullig” segling angjorde vi St. Helena. Första intrycket var att ön var ogästvänlig med mörka, flera hundra meter nästan lodräta klippor. Vulkaniska aktiviteter sätter sina spår. För en gångs skull angjorde vi ön i dagsljus, kl 07.30 på morgonen. Vi blev anvisade en boj och tid då vi skulle ta en färja  in till hamnen. Egen jolle är inte till att tänka på med tanke på den eviga dyningen. Linor hjälper passagerarna att hoppa från färja till brygga. Innan vi tog färjan fick vi fint besök av valhaj (!!!!) kring ankarplatsen. Dessa djur är fantastiska och stora..

Incheckningen gick snabbt. Diskussioner med grannseglare gav vid handen att vi måste köpa en sjukförsäkring innan Immigration. Det är för att täcka kostnaderna om man behöver ”airlift” till fastlandet/hemlandet. Vi har en olycksfalls-försäkring men här krävs en allomfattande.

Första intrycken av ön är att den är ”ur-brittisk”, dvs trånga gator och ganska undermålig infrastruktur. Bankkort accepteras ej. Finns inga bakomater. Telefonkiosker. Det verkar som internet uppstod ganska nyligen. Vi har nu passerat mer än 40 länder på vår seglig och kostnad, hastighet och täckning känns som 1995 i Sverige.  De inre delarna av ön verkar ha gott om vatten och förutsättningar för att ge ön självförsörjning av kött och jordbruk. Om vi förstått rätt så är import från Sydafrika (7 dygn med lastfartyg var tredje vecka) billigare än egen produktion… För att avsluta gnället måste vi även nämna ST Helenas Flygplats som invigdes förra året. Ca 300 miljoner pund har skapat en flygplats som dessvärre inte kan användas som avsett pga kastvindar som omöjliggör landning av större plan. Tanken var att erbjuda direktflyg till London. Nu kan endast flyg via Namibia / Johannesburg landa.

Till det positiva. Gemensamt för alla isolerade öar är dess otroligt välkomnande befolkning. Ön har bara 4000 inv och alla vet genast att vi är seglare som har lagt en hel del tid på att ta oss till deras ö. ALLA vi möter hälsar glatt på oss, många frågar om vi behöver hjälp osv.

Vi slog oss ihop med ett kanadensiskt par för en biltur runt ön med guiden Robert. Robert, som är 83 år (!) har jobbat med guidade turer i mer än 60 år och är en legend. Turen tog oss till Napoleons residens, hans grav, till flygfältet mm. Fascinerande grönt i de djupa dalgångarna.

Dagen efter hoppade vi på en tur med snorkling med valhajar. Otrolig mäktig upplevelse med dessa upp till 12 meter långa fiskar som verkar vara totalt orädda. Säkerhetsavståndet är 3 meter men ofta kunde vi inte undvika att komma helt nära då de simmade runt och dammsög havet efter krill och plankton.

Vi planerar nu för avgång till nästa etapp till Cap Verde, ca 2300 nm. Tyvärr kommer det bli dåligt med vind och dessutom passerar vi ekvatorn och ”dold rums” med ännu mindre vind. Vi räknar därför med knappt 3 veckor. Eftersom lastfartyget med färskvaror från Cape Town just varit här så har vi kunnat bunkra det vi behöver. Bland annat öl som varit slut på hela ön ett par dagar!

 

Närmar oss St Helena

Hälsningar från böljan den blå! För blå är den, sydatlanten. Vi har nu seglat lite mer än fem dygn från Namibia, ca 750 nm och har 600 kvar till St Helena, den lilla pricken som är ganska exakt mitt mellan Afrika och Sydamerika. Till storleken som Läsö (Danmark) men med en högsta punkt på 800 meter (Läsö ca 20 m). Vi har haft stabila vindar så här långt, plattläns mestadels. Den kalla Benguela strömmen som börjar i Antarktis och gav oss några kalla nätter längs Namibias kust har gradvis förlorat styrka och kyla så nu har vi ca 22-25 grader dagtid, något kallare nattetid. Vi räknar med att komma fram dagtid Tisdag och hoppa träffa en hel del kompisar som gått tidigare från Kapstaden. Hälsar Peter & Eva och en massa flygfiskar😠. Pos 20.57 S, 3.35 E.
PS har lite trassel med publicering på FB, Twitter och LinkedIn som vi hoppas lösa så småningom DS

Sent from Iridium Mail & Web.

Namibia to St Helena

Wow! Vi har just passerat Longitud 11 degree East, dvs vi har seglat jorden runt. Givetvis kan man diskutera en massa detaljer, t ex passerar vi vår seglingsrutt från Dec 2015 mellan Cap Verde – Brasilien senare. Men, vi gillar att fira saker, och är inte så knussliga med detaljer. Seglar nu med fantastiskt fin vind och har ca 1100 nm kvar till St Helena.

Sent from Iridium Mail & Web.

Namibia: Sand, Bratwurst & Diamonds

It’s amazing what a difference few days (4) sailing makes. We’ve now been here in the small (12000) town of Luderitz almost two weeks and seen a bit of this big country by car.

The sail from South Africa, gave us some examples of the fantastic wild life that the Benguela current provides. We saw a lot of sea birds; a couple of Albatrosses and of course plenty of Fur seals and dolphins. Day two, with a lot of big waves we set the genoa pole. Due to a quick roll Eva got the end of the pole hitting her head. Thank God the wound could be taped and is now completely healed.

As usual we reached the anchorage in darkness, but after a couple of tries we were safe until the morning, when our anchor started to drag at the same time as a big cruiser was entering the narrow channel. We got a mooring, with assistance from Andy, a local guy who manages them, and the cruiser felt that the swell was too big and the channel too narrow and decided to anchor instead. All well. The anchorage is very protected from the consistent southerly winds that almost every afternoon and evening produces gale winds.

The town of Luderitz has an interesting background. In the early 1900’s Germany colonized what was to become South West Africa and by coincidence diamonds were found on the huge sand dunes near the small settlement. Luderitz got almost the same fame as Alaska and California and many fortune seekers came here to get rich. At the peak years the yearly mining produced tons of raw diamond. The co-venture between the Namibia State and De Beer, a giantic South African mining company, has the monopoly of all mining. 30 % of this large country is “Sperr Gebit”, with heavy fines or prison term for trespassing. Today the diamond industry is rapidly declining and mostly moved from land to sea where huge, oil rig type vessels, are sucking up the coastal water bed to find what is left to find. The town of Luderitz is now mostly living on a relatively large fleet of fishing boats plus some diamond ships but not many tourists, mostly Germans. A benefit of the diamond era is that education (up to high school), health care and basic housings are paid for by “NamDeb” the Diamond company. Meaning, parts of the very poor communities and violence of parts of major towns of South Africa doesn’t exist here.

In addition to above, a major change from South Africa is the sea temperature. Between 11-15 C. Daytime temperature are 25-30 C. Another big difference is the low population density. Namibia is almost twice as big as Sweden but with only 2,5 M inhabitants. Next town from Luderitz is Aus, 120 km away, which has maybe 1000 inhabitants. Most roads are gravel roads so ideally a 4×4 truck is best. We chose to rent an ordinary mid-size sedan and (mostly) stay on the tarmac roads for a 4 day road trip, and have a bed and a roof rather that a tent for the night.

First stop was a deserted mining “town”of Kopmankoop. A very funny guide told us the story of German engineering and how they managed to make this place in the desert to work. In 8 months they built a 120 km railroad to bring the water supply in. The settlement got electricity when most of Europe was still without. A Casino, Bowling track, Hospital, Theater etc was set up. Today, what is left has to some extent been taken over by the sand. The guide told us that during big storms the dunes can move and build 16 meter high ridges overnight. We noticed big excavators working non-stop on the road near Luderitz to fight the moving sand.

Next stop, about 150 km further east was Kalk Ofen. The founder established a brick factory using the limestone coles by. It was used to build the German towns around the area. Today the place was converted to an Eco Lodge with a lot of wild life.  The owner was doing a lot of research of “Lithops”, a variety of desert flowers (see picture). Oryx and Spring Bocks were visible near our lodge all day.

Final trip was to OrangeMuind, a recently opened mining area adjacent to the South African border.
One reason for this 450 km trip was that Oryx Antelopes, safe from poaching, gently walked around in the city. Driving to OrangeMuind and back to Luderitz was really fascinating. Most of the road was on old sea beds with huge mountains of all shapes and forms on the sides. Antelopes and Ostriches could be seen close to the road. Inland the temperature was around 38 C. The very little traffic with huge distances made us think about what could happen if the car broke down. Telephone coverage is not very good!

Back in Luderitz we are now planning for a departure to St Helena a week from now. Due to 45 knots wind yesterday, we postponed our shopping to Monday. We know St Helena, about 1400 nm NW, doesn’t have a lot of supplies so we need to stock up also for the next 2000 nm to Cape Verde.
Too bad our freezer has given up. We need to rely on fishing and what we can store without freezer.

Merry Christmas & A Happy New Year

Wow, can’t believe another year has almost passed. 2018 started with our BIG boat project, to replace our 30 year old teak deck with new teak at Boat Lagoon, Phuket, Thailand. In March we finally came back into the water and enjoyed three weeks in Langkawi, Malaysia. April and part of May was spent on the west coast of Sumatra, Indonesia, finding some beautiful sea shells. After 17 days sail, sometimes in rough conditions we arrived at lovely Rodrigues by end of May. Two weeks later, after visiting the land living tortoises, we sailed over to Mauritius were we stayed anchored for almost two months in Grand Bay. Mid August we set sail for a short hop over to Reunion. Three weeks of boat maintenance. First week of September we sailed to the NW coast of Madagascar. After five wonderful weeks in this paradise filled with whales, lemures and a nice underwater world, we spent 5 days sailing to the Island of Bazaruto, Mocambique. 6 windy days later we finally got the right weather to sail to Richards Bay, South Africa.

We’re still in South Africa, in Simons Town, a forty min drive south of Cape Town and are now back to the Atlantic Ocean. Here we are waiting for a good wind to start taking us north towards the Canary Islands.

We wish our families and all our friends a Merry Christmas and a Happy New Year.

 

 

Sightseeing och båtjobb i Sydafrika

Vi har haft tre hektiska veckor här i Simon’s Town, Sydafrika. Vädret är perfekt för oss nordbor med mestadels klar himmel och sol, ca 20-28 grader dagtid och 17-18 nattetid. Vi har förenat båtjobb med många utflykter inom en 30 mils radie från Cape Town. Nu har vi även blivit lite mer kunniga om diverse olikheter jämfört med Sverige.  Sommar och Julledigheten startar för många redan 15 December och pågår en bra bit in i Januari. Som seglare som behöver fixa en massa båtjobb skapar det en del stress. Vi trodde vi var ute i god tid när vi anlände till Simon’s Town och möttes av kommentaren ”100 procent sure”. Antar detta betyder ”Lita på mig”. Vi har verkligen behövet jaga leverantörer och lyckades igår (dagen innan långledigheten) få fixat de sista projekten. Listan är lång. Byte av all stående rigg, galvanisering av kätting, översyn av segel, reparation av rullstorens mastprofil, byte av skotlinor + en massa småsaker.  Ett stort plus är att för första gången sedan Martinique kan vi här få tag på relativt billiga båtprylar och mycket billig arbetskraft. Tyvärr kunde vi inte lyfta båten pga bristen på tillräckligt stora kranar. Finns en (!) Travellift som lyfter vår ca 24 ton tunga båt i hela Sydafrika. Vi får nöja oss med segelklubbens dykare som får göra rent skrovet innan vi lämnar. Fler generella intryck är att alla, överallt är otroligt artiga och vänliga. Cape Town har tyvärr ett mycket dåligt rykte om kriminalitet. Tack och lov har vi sluppit uppleva något av detta så här långt. På nöjessidan har vi blandat storstadsliv i Cape Town med naturupplevelser och givetvis varit på åtminstonde 3 vingårdar för provsmakning. Prisläget, pga sydafrikas svaga valuta är otroligt lågt på både mat och dryck. En middag med exempelvis fisk och skaldjur för fyra personer och ett bra vin går på ca 150 SEK pp. En halvliter öl kostar 12-18 SEK.  Till skillnad från öl och vin är tillgången på dricksvatten mycket begränsad. Marinan, när vi anlände, satte på vattnet endast en timme på Tisdagar och en timme på Torsdagar. Spolning med slang är förbjudet.

Närmsta sevärdheten som bara ligger ca 1 km från hamnen är Boulders Beach med ett antal stora kolonier åsnepingviner. Ofta kommer framförallt unga pingviner nära oss människor och kan ibland dyka upp på vägar och parkeringsplatser. Bilden ovan på Grand Danoise döpt till “Just Nuisance” har en trevlig historia, se denna länk.

 

Marie och Crister, Evas syster och hennes man anslöt för en vecka sedan och släpade som vanligt med en massa båtprylar, glögg och smågodis. Underbart trevligt med besök. Detta är sjätte besöket som har tagit dem till Spanien, Karibien, Panama och Sydostasien.

Vi hyrde en kunnig guide för en kombinerad hike runt Cape Point (Godahoppsudden) och några vingårdar. Intressant och vi såg Knölval på avstånd, Eland Antilop (största arten) och diverse andra däggdjur.

En heldag i Cape Towns Waterfront (Lördag med en stor Rugbymatch) gav oss för första gången sedan Singapore för ett år sedan en rejäl dos myllrande storstadsliv (staden har ca 6 miljoner invånare).

Slutligen åkte vi med en hyrbil på en fyra dagars rundtur på Robertson vine valley och en del av ”Garden Route” en mycket sevär del av inlandet strax norr om Atlantkusten.  Vi passerade säkert 50 vingårdar, alla med provsmakning av 5-8 viner, ibland gratis eller ca 25 SEK pp.  Vi gjorde en trevlig hike upp till ett vattenfall utanför staden Swellendam med anor från 1600 talet.  Avslutningsvis åkte vi med en kunning guide på en tre timmars rundtur i ett naturreservat med mängder av olika Antiloparter, Vilderbeast och Buffel. Tyvärr hade Girafferna sovmorgon.

Vi räknar med att ligga ytterligare ca 10 dagar här i Simonstown för bunkring, ev med några dagar i Cape Town innan vi lämnar Sydafrika för seglig till Namibia och St Helena.

 

East London och Mossel Bay

Sydafrika är kontrasternas land. Såren från apartheid tiden behöver mer tid att läka. Som seglare möter man förhållandevis många vita. Mestadels blir vi av dessa avrådda från att promenera, även dagtid pga av risk för rån. Många vittnar om racismen mot de ca 10 procent vita som finns i Sydafrika. East London blev nog den mest trista upplevelsen av desperat fattigdom, grov kriminalitet och allmänt uppgiven attityd. Vi blev oerhört vänligt mottagna på Bufallo River Yacht Club, men som sagt, varnade för att ens gå några meter utanför taggtråd och staket med elstängsel. Behållningen av staden blev muséet med mycket intressanta utställningar och stadens zoo. Hemskt, men kanske ändå rättvist var historien om parkens lejon. Även parken led av flera grova rån mot besökare. För några år sedan hoppade tre banditer över staketet nattetid men missade informationen att lejonen hade flyttats. Dagen efter hittades några sneakers med rester av fötter. Djurparken hade inga planer på att avliva dessa imponerande rovdjur utan dessa lever ett bekvämt men inhägnat liv.

Efter en delvis blåsig vecka i East London seglade vi några dygn till den idylliska staden Mossel Bay. Mycket i staden har fått sina namn av portugiser som landsteg här på 1600 talet. Staden är en turistort på “Garden Route”. Havet kryllar av fisk och däggdjur så dagligen ser vi säl, sjölejon, pingviner runt vår ankrade båt. Lite otäckt är att viken har en stor koloni vithaj som kalasar på säl. Med andra ord inget bad även om vi borde göra rent propeller och skrov. Imorgon lämnar vi för nästa segling, ca 200 nm till False Bay och Simons Town. På vägen passerar vi Cape Agulhas som utgör gränsen mellan Indiska Oceanen och Atlanten. Vi ser fram emot Atlanten som vi känner som en mindre jobbig ocean med stabilare vindar och framförallt snällare vågor.

Framme i Sydafrika

Först några bilder vi missade att lägga ut från Madagaskar:

Även om det är ca 600 nm tills vi är tillbaka i Atlanten, tycker vi nog att vi kan fira att vi har korsat Indiska Oceanen. Med ca 1000 sjömils tillägg då vi lade till rundningen av Madagaskar blev det totalt ca 5500 nm från Sumatra till Sydafrika. Indiska Oceanen är definitivt kämpigare seglingsmässigt än både Atlanten och Stilla Havet. Anledningen är lite starkare vindar men framför allt en konstant dykning som oftast inte följer den SO passadvinden. Våghöjden är nog i snitt 3 meter exkl dyning vilket gör att en liten besättning blir ganska sliten och båtutrustning går sönder. Sista etappen från Madagaskar till Sydafrika blev spännande. Agulhas strömmen som är en sydgående ström som startar i Mocambique kanalen och följer Sydafrikas Östra kust kräver planering. Den är den havsström med högst flöde i världen, ca 4 ggr kraftigare än Golfströmmen. Sydlig vind river snabbt upp hög brytande sjö, mer än 20 meters vågor är inte ovanligt och även stora fartyg undviker noga att befinna sig på fel plats. Efter ca 5 dygns ankring på sandön Bazaruto för att vänta ut en sydlig kuling fick vi 4 dygn med mestadels svaga nord och östliga vindar.

Sedan några dagar ligger vi nu i Richards Bay, Sydafrika. Vädret varierar mellan 33 och 18 C och mestadels vind runt 30 knop eller mer. Vi ligger vid den allmänna kajen och ligger gratis 30 dagar med fri el och vatten. Paradoxalt nog ligger vi mer skyddat än vid de bägge privata Marinor som finns här. Konstigt nog har dessa enbart flytbryggor förankrade med kätting i bojfästen. Med upp till ett par meters tidvatten blir det ganska vingligt och bägge marinorna får ofta skador i samband med stormar. Att vi är i Afrika märks tydligt. Hamnområdet har ca 100 apor som springer runt på kajerna. Flodhästar sägs ha tagit en tur från närliggande flod och parkerat något hundratal meter från oss och betat på botten. Sötvattenskrodiler lär finnas i floden och kommer ibland fram till en av marinorna.
Nästa vecka gör vi en dagsutflykt till ett av viltreservaten i närheten. “Big five” skall finnas på plats!

Mocambique

Efter ca fem dygn och 800 sjömil i variabla vindar tog vi beslutet att mellanlanda på ön Bazaruto, Mocambique. Vi utnyttjar Des Cason, en mycket erfaren sydafrikansk seglare som hjälper till med väderprognoser och allmänna råd för det 100 tal seglare som angör Sydafrika från Madagaskar och Mauritius, resp Reunion. Ett djupt lågtryck går snabbt norrut längs Sydafrikas och Mocambiques kust med start Lördag. Vi märker att säsongen för angöring av Sydafrika har anlänt, här ligger ca 25 båtar i avvaktan på bra seglingsförhållanden, några har varit inblåsta länge. Troligen blir vi kvar en vecka i avvaktan på östliga eller nordöstliga vindar. Att segla söderut med sydliga vindar är i princip omöjligt på de starka strömmarna som följer kusten söderut. Imorgon hoppas vi komma iland för att köpa lite mat och ev diesel. Ön är en hög sandö och vattnet är kristallklart, ska bli skönt att sträcka på benen.

Peter & Eva

Sent from Iridium Mail & Web.

It’s time for Africa

Vår tid i Madagaskar håller tyvärr på att ta slut. Vilket äventyr! Har svårt att tro att något på vår 4,5 års långsegling slår alla våra intryck de sista 4 veckorna. Seglade igår ca 50 nm med fin vind till Bay Moramba.Vid tre tillfällen hade vi närgångna, ca 10-15 meter stora knölvalar. Första tillfället korsade två vuxna valar vår kurs ca 10 meter framför vår stäv. Liten hjärtattack. 10 minuter senare hör jag en utandning 5 meter från vår babordssida. 15 minuter senare ett “breach” dvs valen reser sig minst 10 meter från ytan och landar med ett våldsamt plask. Otroligt mäktig upplevelse. Bay Moramba är en välkommen, skyddad ankring i ett floddelta, totalt lugnt vatten. Föregående ankringsvik var motsatsen dvs halvmeter vågor och dyning tvärs båten med plus/minus 20 graders rullning sida till sida.

Vi är nu tillbaka i de mycket fattiga delarna av Madagaskar. Byborna är mer intresserade av att byta till sig saker än pengar. Några tjejer bytte ett par mangos mot t-shirts. Fiske drag och krokar byts mot lime och grönsaker. Byborna bor i enkla hus/hyddor av palmblad. På land växer vackra Baobab träd. Lemurer hoppar runt på träden. Återigen, Madaskar, trots fattigdomen, är en fantastisk upplevelse.

Vi planerar nu för den sista delen av vår segling över Indiska Oceanen. Eftersom vi lämnar den stabila om än tuffa passadvinden och får normala lågtrycksvindar, och dessa förstärks kraftigt från sydliga stormar i sydligare vatten är resterande ca 1400 nm till första sydafrikanska hamn oftast jobbig. Kan vi gå utan stopp i Mocambique så är det att föredra, dels pga att vi riskerar att “fastna” pga av väntan på bra vindar, dels på jobbiga myndigheter.

Internet här är halvdåligt eller obefintlig så vi hör av oss när vi kan (denna uppdatering via satellit). Vi är 10 båtar här, 15 som väntar längre ner på passage och ca 10 till på väg, så vi försöker hålla ihop.

Sent from Iridium Mail & Web.

%d bloggers like this: