Skip to content

Två veckor på Rodrigues

Vi stannade två veckor på denna verkligt mysiga ö. Vi har funnit att det tar minst ett par veckor för att finna de pärlor som man troligtvis missar om man bara stannar ett par dagar. Några exempel.  Gerry, vår australiska kompisseglare döpte stället till ”pork on a fork”. Typiskt ”hål i väggen krog” men förutom billig rom och kall öl kunde man köpa underbart gott grillat griskött, kryddat med nejlika och timjan. Med en stänk vitlöksmarinad var det helt ljuvligt. Ett annat exempel var den färgstarka marknaden. Fantastiskt fina grönsaker och frukter. På senare tid har vi blivit fanatiska passionsfrukts-älskare. Någon krona per frukt, känns som man vaccinerar sig med en livstids dos av vitaminer. Dholl Puri Roti blev en annan favorit.

Efter ca en vecka anlände fraktfartyget med förnödenheter från huvudön Mauritius. Lite kalabalik och gungeligung då vi blev ombedda att lämna den inre hamnen och hamna ute i det yttre ankringsområdet. Helt ok då det bara blåste ca 10 m/s. Så fort supply fartyget kom in in för att förtöja i den inre hamnen blev det adrenalin-pådrag. Inre ankringen var endast ca 150 x 150 meter och vi var 13 båtar. Bland dessa fanns några katamaraner så rörelserna blev något olika jmf med kölbåtar.  Dvs vi fick acceptera att det ibland bara var 5-6 meters avstånd mellan oss och närmsta katamaran.

Vi hyrde en scooter ett par dagar för att se mera av ön. Den inre delen av ön är nästan regnskog med bördiga små mini odlingar. Den västra delen är torr och karg. Den västra och södra har fina stränder som skyddas av det stora korallrev som omsluter hela ön. Överallt finns stora grottor. På södra delen av ön, nära flygplatsen finns ett ”sköldpadds reservat” där man framgånsrikt föder upp utrotningshotade landsköldpaddor från i huvudsak Madagaskar. Vi tillbringade några timmar med dessa, upp till 100 kg, över 100 år gamla bjässar. Till skillnad från Galapagos fick vi här komma helt intill sköldpaddorna och det tycktes vara mycket sociala och gillade att bli kliade på halsen.

Som en summering uppskattade vi verkligen Rodrigues. Vänliga, nyfikna människor, och vi kände oss verkligt välkomna. Vi var båt nummer 30 i år som anlände. Majoriteten kommer norr ifrån från Chagos med ca halva avståndet till Rodrigues jämfört med Indonesien.

“Turtle time”

“If you wait until next summer we will have Rodrigues farmed pearls for sale”. The lady owner of the small boutique proudly answered our question. The pearls available were all Chinese. In the future this might be the only export industry on this small island. The locals are all extremely friendly and points out that crime is almost non-existent (although there is a prison nearby) compared to sister island Mauritius.  If you feel stressed, looking for peace and friendly faces and “turtle time” as our sailing buddies Carmel and Gerry named it, Rodrigues is the Island getaway for you. Sunday we experienced some “stress”. The weekly supply ship was due to arrive. All yachties were notified on a black board to leave the harbor by 2 pm. We left early and used the time at the outer anchorage to get a nice lunch at one of the few “western” restaurants close by. The “Blue Marlin” restaurant serves delicious meals and drinks for a very decent price. Once the supply ship entered the small harbor area we experienced a bit of “navionic testosteronics”. All (male?) captains fired up the engines, hoisted anchor and followed the big ship in its wake to make sure “their” spot wasn’t taken. What was a bit special was that we were 13 boats to get along in a 150 by 150 meter quadrant. Last time we had this intimacy at anchor was in Bequia 2016.

As mentioned, we are now in turtle mode. We have a long list, added to during the long sailing from Sumatra that we need to work through. Some stuff requires a bit more sophisticated services, like a lower shroud with broken strands that needs replacing before we leave for the final South Africa leg. Some stuff is more basic. As always a Chinese hardware store have most of what we need. We have plenty of time so we have agreed the principle of no work after 12.00 or on weekends. Tomorrow we’ll rent a scooter and do some more extended sightseeing of this lovely island.

Indiska Oceanen Dag 15

Närmar oss målet Rodrigues, äntligen med perfekta seglingsförhållanden. De senaste tre dygnen blev lika jobbiga som väderprognosen utlovade. Vårt nya teakdäck blev mer eller mindre konstant översköljt och vi fick en hel del vatten även i sittbrunnen. En ny erfarenhet för oss. Trots tidvis 45 knop vind, dvs stormstyrka, slapp vi tack och lov brytande sjö. Vi klockade 12,7 knop med bara 25% utrullad genua.

Vi har nu bara 280 sjömil mot mål och är nu vid position 18S, 68E. Temperaturen i vattnet är nu “bara” 26 grader jämfört med ca 31-32 för bara två veckor sedan. Alltså har vi numera fleece ställ på nattpassen. Idag är det dags att börja fiska igen efter uppehållet under ovädret. Vi har fått hugg alla dagar vi fiskat men det verkar vara för stora fiskar för våra fiskedon, slirbromsen orkar inte hålla emot, t o m ståltafsar bits av osv. Vi provar imorgon vår “Hemingway” utrustning, dvs 2,5 mm lina upplindad manuellt på en vinda med grövre krokar. Behöver bara fundera ut en lämplig ryckdämpare.

Rekommenderad ljudbok: “The onion book of known knowledge”.

Hälsar Peter och Eva

Indiska Oceanen Dag 11

Att segla långa avstånd och angöra en okänd kust är en fantastisk känsla. Man glömmer omedelbart ev jobbiga vågor, för mycket vind osv. Just nu har vi några jobbiga dagar framför oss. Aktuella väderprognoser talar om signifikant våghöjd av 4,5 meter och 6 meter dyning. Kroppen och psyket tål mer än man tror. Till slut går det att sova för frivakten i sjökojen trots allt oljud och våldsamma rörelser. Att fixa mat är en pärs.
Som sagt – vi har en härlig upplevelse framför oss när vi har kämpat oss igenom detta. En annan tröst och anledning till att vi inte vill gnälla för mycket, två svenska seglarvänner seglade denna sträcka förra året, bägge ensamma, en av dem med en OE32. Vi är två och har en stabil segelbåt byggd för att klara detta.

900 sjömil kvar till Rodrigues. Pos 14.58S, 78.16E.
Peter och Eva

Indiska Oceanen Dag 7

Efter en veckas segling är vi nu 1000 sjömil närmare vårt mål, Rodrigues, systerö till Mauritius. Hittills har allt gått bra fram till igår morse när vi gjorde vår vanliga rutin för att kolla däcksutrustning, rigg, segel, mm samt slänga tillbaka flygfisk. Eva hittade en avskjuven M10 bult. Visade sig vara fastsättningen av kicken mot masten. Då vi tagit bort dirken var detta dåliga nyheter. Kicken hängde och dinglade i den del av bulten som fanns kvar. Bommen väger ca 120 kg så förutom risk för kroppsskador skulle pilothuset kunna krossas. Har nu riggat en temporär dirk som håller bommen på plats och diverse slangklämmor på kickfästet. Vi gör ca 6 knop med enbart revad genua så ev får vi låta storseglet vila tills vi kommer iland och kan fixa en ny bult.

1480 sjömil kvar till Rodrigues. Något kyligare i luft och vatten då vi närmar oss den sydliga hemisfärens vinter. 28,5 grader i vattentemp. Vi toppade på 32,5 när vi lämnade Indonesien.

Hälsar Peter och Eva på pos 11S, 87E

Indiska Oceanen dag 3

Äntligen på väg! Lämnade Padang efter en LÅNG dag med papper, stämplar, blankettifyllnad, väntan osv den 12 Maj. Tillbaka till Cebadak Paradiso för god mat och dryck för våra sista Indonesiska Rupees tillsammans med Carmel och Gerry på Farrflyer. Några timmars jobb med att få bort oljan från vattenlinjen och framförallt gummijollen.
Efter en nattsegling sov vi några timmar i en ankarvik på den sydligaste ön i Mentawai gruppen. Vi har tur med SO passadvind som vi möter redan på syd tre grader. Sedan dess (ca 48 timmar) har vi haft stabil vind på ca 12-20 knop, OSO och gör ca 7 knop i snitt.
Vi gick med i en grupp seglare som är på väg till Cape Town och får hjälp av Des Cason med väderprognoser och diverse råd på vägen. Vi siktar på ön Rodrigues, ca 2550 nm från Padang, Sumatra. Vi har nu 2050 sjömil kvar och hoppas vi kan angöra ön om ca 14 dagar. Fiskelyckan är dålig. Tappade en stor (15-20 kg) tonfisk i förrgår bara några meter från båten. Annars är livet helt ok. Färgen på Indonesian Ocean är helt fantastiskt blå. Eva och Peter
6.30S, 96.1E

Last week in Sumatra

We are now in to our last week of Indonesian Visa allowance before we need to clear out. We arrived yesterday morning after a 16 h motor sail from the Mentawai Islands to Cubadek Island, a very beautiful anchorage a couple of hours south of Padang.  The outer Islands west of Sumatra are very isolated with almost zero international tourism except for a handful (mostly Australian) of surfers.  Unfortunately the “Sea of Plastic” is evident here as well as in many other places in SE Asia. Unless you keep your rubbish (or burn it) it gets thrown in to the water. Very sad and hopefully the government and tourism agencies will do something against these habits.

At the last anchorage, we felt as were back to San Blas, Panama.  Remote tribes known for being “hunters and gatherers” trade their goods by dugout canoes. The few existing “roads” are mostly usable for motorbikes.  Unfortunately “Farr Flyer” lost some money and apples (!) while we were snorkeling / diving a few miles out on the coral reefs.  So much for security and honesty… Thankfully a number of other valuables were not taken (or missed).

Cubadek Paradiso, a small diving/snorkeling resort, run by Marco and Dominique allows some civilized habits we haven’t had for some time. Happy hour bar! Wifi that we can use from our anchorage!  Dinner booked at the restaurant tonight!  Also the wildlife is amazing both below and above the water. Today we counted 6-7 huge Monitor lizards (up to 2 meter long), a number of Macaque monkeys, a Giant Squirrel, Eagles etc. Wow.

 

5:e evatorspassagen

Efter ett dygns segling, halva sträckan med god fart och komfort, 7-8 knop, resten motsatsen, dvs 2-3 meters krabb sidsjö, vind som vred runt och varierade mellan 6-25 knop, lägg till regn och en del åska, är vi nu ankrade vid Telo Town. Byn ligger ganska exakt på ekvatorn och när vi räknade efter så blev det den femte passagen på två och ett halvt år. Trots delvis jobbig segling kunde vi glädjas av stora flockar delfiner. Flygfiskar har vi inte haft på däck på länge men nu dunsade de ner i den gropiga sjön. Vi är nu inne på 7 dygnet utan internet (förutom snigelband via satellit), Indonesien erbjuder internet via mobilt bredband till i princip hela sin befolkning på 200 m och med oerhört utmanande geografi. För oss gringos har man tyvärr på vissa håll krånglat till det med en omständlig registrering, dvs i princip behövs indo id eller en flexibel säljare. Har endast inträffat i två andra länder där vi till slut gav upp, Brasilien och Norg e! Men
vi ger oss inte!
0.03S, 98.17E

W Sumatra

Fin ankarvik i Pulau Saranggatong. Vi angjorde “Bay of Plenty” som är ett välkänt surf ställe. Vi som inte kan något om surfing har läst på lite, när vi hade internet. Västra Sumatra börjar konkurrera om världens bästa surf ställen. Vi ankrade ca 150 meter från “Joysticks”. Lite kusligt i början eftersom surfvågen är ca 2.5 meter och bryter ganska nära oss. Skickliga surfare av olika nationaliteter levererade upp till 200 meter surf delvis med “barrel” / tunnel. Fick rådet av ett erfaret australiskt seglarpar som regelbundet ligger här fyra veckor att vi nog borde flytta oss innan kvällen. “Big SW swell coming”. Ligger nu på läsidan av de förväntade 3-4 meter dyningarna i en fantastisk ankarvik. Olika örnar dyker på fisk, fladdermöss passerar i skymningen och vi njuter av en lugn ankarvik. Sugna på färsk fisk men har inte haft någon lycka hittills. 2.45N, 97.21E

Sabang, north Sumatra

041.JPG

Fantastiska båtar, lite “Aladin” känsla, typisk design för Aceh regionen

Underbar känsla att vara på väg efter ca 3 månader på land. Langkawi är ett bekvämt ”strandhugg” men i längden blir det lite enformigt. Vi gjorde upp med Farr Flyer, Carmel och Gerry, ägare till en Farr 56 att ses vid Pregnant Maiden Anchorage, strax öster om Kuah. Ankarviken var ok men vi fick ”bullets”, dvs rejäla fallvindar som ”stängde av” vårt vindkraftverk, dvs ca 20 ms i byarna. Typiskt nog när vi nästa morgon skulle dra nytta av medvinden visade det sig att den tog slut några sjömil väst om Langkawi. Alltså en hel del motorgång. Vid 0330 tiden första natten fastnade vi i ett fiskenät. Meningslöst och farligt att försöka sig på att ta loss nattetid så vi satte segel och kunde faktiskt segla i ca 2-3 knop. Vid 11 tiden nästa dag skar Eva loss det ca 6 meter finmaskiga nätet från propellern. Min hjälte!

Efter total 48 timmar kunde vi den 12 April vid lunchtid ankra i Sabang, Pulau Weh norra Sumatra. Hamnen är känd för vänliga men noggranna tjänstemän från Tull, Hamnkontor, Karantän och Immigration. Många glada personer ombord. Efter några ytterligare formulär osv. var vi nu, dagen efter,  fullständigt inklarerade i Indonesien.  Vi umgås med det härliga australiensiska paret Carmel och Gerry. Perfekt att samordna myndighetsbesök, transport med diverse tuk-tuk, och att umgås med dessa supertrevliga seglare!

Hittade en av få ”western restaurants” där vi t o m kunde få en öl kamofluerad i en temugg. Aceh regionen är den del av Indonesien där religionen är mest strikt, faktisk gäller Sharia lagar i denna region.  Upplever inte mycket av detta annat än ganska enerverande böneutrop, start 04.30, oftast 4-5 samtidiga ylande via högtalare.  Vi försöker i möjligaste mån ”ta seden dit vi kommer”, dvs klädda armar/axlar, långa shorts/byxor, osv. Tycker ändå att vi får en del ganska elaka ansiktuttryck framförallt av äldre kvinnor.  Nog klagat. Vi är här och upplever en unik kultur och har ingen anledning att klaga. I natt ankrade vi i ett sund i närheten av byn Iboi. Underbart sikt och fantastiskt undervattensliv. Ibland glömmer vi av hur priviligierade vi är. Har inte verifierat ännu, men dessa vatten i norra Sumatra anses tillhöra ”top ten diving destinations”. Wow!

049.JPG

Kryddnejlika på tork – en stor export vara

Motorgång ca 25 nm till en något rullig ankarvik nära Banda Aceh. Många känner tyärr igen denna stad som den region som blev ”värst” drabbad av 2004 jordbävningen/tsunamin. En tredjedel av stadens 250,000 invånare dog. Till skillnad från Thailands och Malaysias västkust så är just denna stad olyckligtvis bebygggd på mestadels platt mark.  Numera finns många tsunami bojar utanför kusten som ska ge tillräcklig tid för evakuering av kustnära samhällen.

%d bloggers like this: