50 shades of green

Bland kokospalmer längs stranden på Cayo Carenero, Bocas del Toro

Efter ca 4 underbara veckor i San Blas området och norra Panama var det dags för miljöombyte. I diverse seglingsbloggar verkade området Bocas del Toro vara en intressant omväxling. Bocas del Toro frekventeras framförallt av seglare som seglat i norra Karibien varav en stor andel senare går genom Panama Kanalen alternativt seglar en period i San Blas skärgården.

Vi seglade 24 timmar från Linton Bay till Bocas del Toro Town, en sträcka på ca 150 nm. Eftersom det hade blåst en hel del dagarna innan vi gick var vi beredda på grov sjö, vilket vi fick med våghöjd mellan 2-4 meter. Vi kom dock fram hela (förutom vissa blåmärken från båtens inredning), i tid innan skymningen. En dryg timme gick åt att hitta en bra ankarbotten. Stora områden i ankringsviken närmast Boca Town hade hård korallbotten, så vi hamnade i Saigon Bay på sydvästsidan, för natten. Dagen därpå hittade vi en bra fläck att ankra, syd om Boca Marina, där vi stannade 8 nätter.

Bocas del Toros skärgår är ganska kompakt, ca 15×10 nm, med otroligt gröna öar omgärdade med massor av mangrove öar. I luften flyger skräniga papegojor, Fregattfåglar, diverse Hägrar, Pelikaner och Gamar, i djungeln finns flera sorters Apor, bl a Vrålapor och Cappuciono. Vi såg även några Sengångare som hängde högt i trädkronorna och åt av bladen i slow motion.På ön Bastimento finns bl a en röd giftgroda, som vi lyckade se när vi insåg att den var ca 1 cm stor. Grodan är, förutom att vara extremt giftig (pilgroda = curare), endemisk för ön. Tyvärr hittade vi inga trevliga snorklingsområden. Vattnet var grönbrunt och på de grundflak som vi såg, hittade vi inga färgglada revfiskar. Det såg allmänt tomt ut. Gissningsvis är det flaskdykning på utsidan reven som gäller. De flesta hus i byarna är byggda på stolpar.Vi gissar att det dels beror på att det ger svalare inomhusklimat, men dels för att det är vattnet som ger transportmöjligheterna. Småbåtar med kraftiga utombordare samsas med urholkade kanoter och våra moderna segelbåtar.

Boat Taxi – beware

Under de tre veckor vi tillbringade här ankrade vi på 5 olika ställen på tre olika öar. Skyddet för oväder är otroligt bra. Hurricane Hole är ett omstritt begrepp, bl a av försäkringsbolag, men några av de ställen vi ankrade vid var definitivt orkansäkra. Orkanen “Otto” gick förbi Bocas skärgård i November men pga av alla korallrev och mangroveträd så blev skadorna minimala.

Vad vi upskattade förutom all fantastisk natur var en smula bykänsla. T ex möjligheten att ta ut pengar, internet kaféer, trevliga barer och restauranger. Stort och relativt billigt utbud av matvaror. Då amerikaner var i majoritet bland backpackers, seglare och inflyttade så fungerade engelska bra och vårt kämpande med spanska fick vila lite. Den enda negativa upplevelsen som nästan blev en chock när vi kom var mängden vattentaxis som plöjde mellan öarna och ankrade båtar i 30 knop eller mer, ibland utan lanternor på natten. Inte så kul att ta sig en snorkeltur.. Vattenvägen är vanligen den enda gångbara kommunikationen mellan byar och enskilda boningshus. Boca Town har bilar och taxi på land, men vägarna är få. Ankrar man utanför en by kan man, ibland, hitta småvägar mellan husen, men inga vägar mellan byarna. Detta erfor vi närvi en dag fick gå “mark o moras” genom djungeln för att till sist hitta en brygga i mangrovern, där vi kunde vinka till oss en vattentaxi.

Vi kan varmt rekommendera Bocas del Toros för dess fina ankringsvikar, vackra natur och att det är lätt att bunkra.Människorna är också vänliga.Vi kände oss relativt säkra och låste bara om oss på natten, när vi låg ankrade i relativ avskildhet.

Efter ca tre veckor är vi nu tillbaka i Panamas fastland, närmare bestämt Portobello, ca 15 nm NO Panamakanalens angöring. Vi har bokat en plats i Shelter Bay Marina för ca två veckor fr o m 3 Feb. Vi har en diger lista på saker att fixa innan vi välkomnar Marie Crister, vår crew och linehandlers för kanal passagen och trevlig segling och annat på Pacific sidan.