Mot Muscet Cove och Yasawa Group

Vi har nu legat 10 dagar på Vuda Marina på västsidan av Fiji’s största ö, Viti Levu. Vuda Marina är nog den marina som vi klart kan klassa som en 10 poängare (av 10 möjliga). Underbar personal, vi möttes av sång när kom hit och alla båtar som avgår på arbetstid får en mångstämmig sång av restaurangens, marina kontorets och hamnens personal!
Vid halv femtiden går barpersonalen en runda runt marinan och ropar, “Mini Bar”, dvs om man längtar efter en kall öl och inte kan hålla sig till halv sex (happy hour) får man den levererad till båten. Mycket praktiskt. Dessutom är marinan inbäddad i grönska och varje morgon väcks vi vi av exotiska fåglar. Normalt använder vi inte marinor, dels pga kostnaden, dels pga att det oftast blir för kvavt, instängt och ganska smutsigt relativt en ankarvik. Nu var det dock mycket praktiskt och relativt billigt att ligga här och fixa översyn av segel, få ett jolleskydd sytt och fixa i allmänhet och umgås med seglargrannar.

GKSS flagga pryder the Boatshed, Vuda Marina bar

Marina personalen sjunger för en seglare som lämnar marinan.

Gått upp till 1,80mm fiskelina. Trött på alla brustna linor och drag

Utsikt över den kompakta marinan

En av våra segelkompisar från Panama som vi umgåtts med här på Fiji är SY Atla med Peter och Eva (praktiskt eller hur). Eva är en fullfjädrad konstnär och på Galapagos fick hon en kreativ idé att använda de mycket lustiga blåfotade sulorna i en serie akvareller med bildtext. Vi fick en akvarell som illustrerade vår gemensamma utfärd med en ”guide” på Galapagos. Trots mängder av bevis för att den vattenfyllda vulkankrater vi beskådade envisades vår ”guide” med att det minsann inte var en ”Caldera”. Inte ens när en annan större grupp med turister fick en grundlig beskrivning av denna fd vulkan.

San Cristobal, Galapagos, akvarell av Eva Askulv

Idag har vi satt upp våra nyfixade segel, monterat vårt UV-/slitskydd för jollen, efterdragit vår nymonterade ankarwinch och autopilotfäste, mm. mm. Imorgon vid hyfsat högvatten seglar vi de 15 sjömilen till Muscet Cove, ett känt ”hang around” för seglare i dessa trakter. Med oss har vi diverse mat och dryck så vi klarar någon vecka, inklusive några knippen Kava. Utanför turistorterna så råder ett mycket strikt upprätthållande av urgamla traditioner. Nästan alla öar / byar har en Chief som är den som allmänt ser till att hålla ordning och reda ut diverse tvister. Alla besökare ska så snart som möjligt uppsöka denna Chief och lämna över en gåva bestående av Kavarötter. Detta som en symbol för respekt och för att få Chiefens tillåtelse att gå iland, snorkla, dyka, fiska osv. Som en del av ceremonien inbjuds man (ibland enbart män) till en Sevusevu, där rötterna stampas med vatten och en kokosnötsskåll med den gråbruna vätskan går laget runt med diverse klappande och utrop. Tidigare tuggades rötterna, tack och lov är det lite mer hygieniskt idag. Är man riktigt modern köper man mald kava rot, men som alla kaffedrickare vet är ju Nescafé inte jämförbart med nymalda bönor J. Peter har provsmakat ett par tillfällen. Betyget är = “tar nog ett tag att uppskatta”….

En lagom gåva till Chiefen, ca 250 gram Kava rötter