Båtluffning i Indonesien
Tänk vad tiden går. För lite mer än en vecka sedan kom vi fram till staden Kupang på ön Timor, Indonesien. Överfarten från Papua New Guinea var väldigt smidig och vi var nöjda med en snittfart på ca 150 sjömil per dygn under de 10 dygn resan tog. Bra ankring men utan flytbrygga för jollen. Med som mest 3 meters tidvatten blir det ganska jobbigt att släpa ca 70 kg femtio meter upp på en strand mestadels bestående av korallbitar. Första projektet var att klarera in oss själva och båten i ett land som länge haft ett grundmurat rykte om korruption och superbyråkrati. Angenämt överraskade kunde vi konstatera att alla kopior, stämplar, möten med olika myndigheter gick som en dans. Noll utlägg för kryptiska avgifter.
Kupang upplevde vi som en tydlig kontrast till senaste 7 måndernas segling till olika Stillahavsöar. Stökig, alla röker, alla kör en lätt motorcykel, ofta har föräldern hjälm och barnet ingen hjälm. Böneutropare startar 4.30 på morgonen med sin av högtalare förstärkta sång. Bemo, dvs enkel minitaxi med plats för 10 personer tar oss dit vi ska för SEK 1,50 per person. Vi samordnar inklarering med Joao, en trevlig portugis, och anlitar då en taxi för 60 SEK per timme. Alla vi möter söker ögonkontakt och antingen ler lite blygt (typ muslimska kvinnor) eller fyrar av ett smattrande “Hello, where are you from, what is your name, osv” (yngre generationen). Förutom vår relativa blekhet sticker vi ut pga vår längd och att denna stad definitivt inte är någon Du hittar på TripAdvisor, dvs vi är nästan de enda gringos i staden. Avslutar våra få dagar med en supergod och prisvärd “Night BBQ” med grillad fisk, skaldjur och bläckfisk. Rob, vår australiensiska seglargranne fixar kalla öl på något magiskt sätt då samtliga “food stalls” drivs av muslimer.
Dagen efter seglar vi två dygn nordväst till ögruppen Komodo Island, kända för Komodo varaner. Vi är ensamma i en magiskt vacker ankarvik och ser massor av apor på stranden tillsammans med några kronjortar (tror vi), flera havsörnliknande rovfåglar, papegojor och annat. Dock inga varaner. Eftersom det på senare tid inträffat flera incidenter med turister som blivit bitna av dessa köttätare skall man enbart anlita en guide vilket inte fanns där vi låg så trots flera timmars spaning från båten såg vi ingen ödla.
Efter en lugn natt har vi nu seglat ytterligare två dygn eller 280 sjömil till Lombok, granne med den mer kända ön Bali. Fin ankarvik och vi ligger på rejäl boj här några dagar för båtfix (elkraftverk), sightseeing och bunkring. Skulle nämna några ord om segling i dessa trakter. Förutom geologin, något 10 tal mil från vår ankringsvik har vi Indonesiens andra högsta vulkantopp på drygt 3700 meter. Dessa berstoppar ger ofta besvärliga seglingsförhållanden med lä eller kraftiga fallvindar. Havsdjupen är ochså väldigt varierande med 2000-3000 meters djup bara några sjömil utanför en kust. Mellan öarna i nord/sydlig riktning finns några smala och djupa sund där mängder vatten pressas igenom. Vi upplevde ca 5 knops medström med medvind – underbart, men även motström och medvind som skapar mycket branta vågor med kort våglängd, inte speciellt bekvämt.I tillägg till dess naturfenomen finns det även mängder av “Fish Aggregation Device”, dvs en liten (typ Europa pall) eller gigantisk (tänk fotbollsplan) flotte förankrad på i vissa fall upp till ett par tusen meters djup. Dessa skapar på kort tid ett ekosystem med alger, mindre fiskar som drar till sig större och större fiskar. Givetvis är dessa ej upplysta och syns inte på radar.
Nu pågår anrättning av en lagom “två middagar för två personers” Mahi Mahi, eller Guldmakrill som vi fångade igår. Fiskelyckan har varit bra på senare tid men Mahi Mahi fick vi senast på Atlanten för två år sedan.
Mahi Mahi
S/Y Tina Princess 