Valhajar, High Tea och Napoleon
Valhaj inkl renhållningsarbetare
Efter tio dygns relativt snabb, men ”rullig” segling angjorde vi St. Helena. Första intrycket var att ön var ogästvänlig med mörka, flera hundra meter nästan lodräta klippor. Vulkaniska aktiviteter sätter sina spår. För en gångs skull angjorde vi ön i dagsljus, kl 07.30 på morgonen. Vi blev anvisade en boj och tid då vi skulle ta en färja in till hamnen. Egen jolle är inte till att tänka på med tanke på den eviga dyningen. Linor hjälper passagerarna att hoppa från färja till brygga. Innan vi tog färjan fick vi fint besök av valhaj (!!!!) kring ankarplatsen. Dessa djur är fantastiska och stora..
Incheckningen gick snabbt. Diskussioner med grannseglare gav vid handen att vi måste köpa en sjukförsäkring innan Immigration. Det är för att täcka kostnaderna om man behöver ”airlift” till fastlandet/hemlandet. Vi har en olycksfalls-försäkring men här krävs en allomfattande.
Första intrycken av ön är att den är ”ur-brittisk”, dvs trånga gator och ganska undermålig infrastruktur. Bankkort accepteras ej. Finns inga bakomater. Telefonkiosker. Det verkar som internet uppstod ganska nyligen. Vi har nu passerat mer än 40 länder på vår seglig och kostnad, hastighet och täckning känns som 1995 i Sverige. De inre delarna av ön verkar ha gott om vatten och förutsättningar för att ge ön självförsörjning av kött och jordbruk. Om vi förstått rätt så är import från Sydafrika (7 dygn med lastfartyg var tredje vecka) billigare än egen produktion… För att avsluta gnället måste vi även nämna ST Helenas Flygplats som invigdes förra året. Ca 300 miljoner pund har skapat en flygplats som dessvärre inte kan användas som avsett pga kastvindar som omöjliggör landning av större plan. Tanken var att erbjuda direktflyg till London. Nu kan endast flyg via Namibia / Johannesburg landa.
Till det positiva. Gemensamt för alla isolerade öar är dess otroligt välkomnande befolkning. Ön har bara 4000 inv och alla vet genast att vi är seglare som har lagt en hel del tid på att ta oss till deras ö. ALLA vi möter hälsar glatt på oss, många frågar om vi behöver hjälp osv.
Vi slog oss ihop med ett kanadensiskt par för en biltur runt ön med guiden Robert. Robert, som är 83 år (!) har jobbat med guidade turer i mer än 60 år och är en legend. Turen tog oss till Napoleons residens, hans grav, till flygfältet mm. Fascinerande grönt i de djupa dalgångarna.
Dagen efter hoppade vi på en tur med snorkling med valhajar. Otrolig mäktig upplevelse med dessa upp till 12 meter långa fiskar som verkar vara totalt orädda. Säkerhetsavståndet är 3 meter men ofta kunde vi inte undvika att komma helt nära då de simmade runt och dammsög havet efter krill och plankton.
Vi planerar nu för avgång till nästa etapp till Cap Verde, ca 2300 nm. Tyvärr kommer det bli dåligt med vind och dessutom passerar vi ekvatorn och ”dold rums” med ännu mindre vind. Vi räknar därför med knappt 3 veckor. Eftersom lastfartyget med färskvaror från Cape Town just varit här så har vi kunnat bunkra det vi behöver. Bland annat öl som varit slut på hela ön ett par dagar!
S/Y Tina Princess 