Skip to content

Framme i Singapore

 

Seglingen över Singapore Straits, det 11 nm breda sund som separerar Indonesien från Singapore, avlöpte utan några större problem. Trafiken i trafikseparerings zonerna var ganska måttlig och faktiskt lugnare än förbi Skagens rev och Engelska kanalen. Passagen söder om Singapore var lite mer stressig pga mängden hamnanläggningar, ankringszoner, supplybåtar kors och tvärs osv. Allt gick dock enligt plan och vi kunde efter diverse anrop och klartecken för passage anropa Tull och Immigration som mötte oss på en ankrings-zon några sjömil utanför One15, den marina vi förbeställt. Rådet från vår Agent, Manjit, var att lägga de olika kopiorna på Crew List, Entry Approval och våra pass i en ”Tupperware” behållare. Fungerade bra. Efter några minuter fick vi våra stämplade pass och en stämplad Crew List och vips var vi klara med inklarering.

One15 Marina får helt klart klassas som en marina i lyxklassen. Bostäderna runt hamnen varierar i pris från 4 miljoner till 30 miljoner. Singapore dollar, dvs mellan 24 till 180 MSEK. Vi gissar att det relativt låga pris vi betalar per dygn (SEK 350) beror på att majoriteten (i princip alla) seglare har bojkottat Singapore pga kostnadsläget i marinorna förr i tiden, den generellt höga prisbilden jämfört med Indonesien och förändrade, mer strikta regler för inklarering.
Vi tyckte dock att hamnavgiften är prisvärd och vi gillar Singapore och har varit här flera gånger tidigare och lärt oss smultronställena och vad man bör undvika. Singapores väl integrererade smältdegel av kulturer är en avgörande positiv faktor tillsammans med en känsla av mönstersamhälle med renlighet, otroligt effektiv infrastruktur, 4G med max signalstyrka överallt och en supersnabb metro. Att tillbringa några timmar i China Town (den mer genuina delen) och i Little India är en fröjd för öga, näsa och mage. Strosa runt City’s Boat Quay och Clarke Quay är turistiskt men dock sprängfyllt med gamla välbevarade koloniala byggnader.  För den elektronikintresserade gäller det att vara påläst och pruta. Bäst deal gör man i de ”hål i väggen” affärer med lite lagom kaos där man på något skumt sätt har lådvis med demo tablet PCs, smartphones etc till en riktigt billig peng.

Att äta ute (i China Town eller little India) som är våra favoriter är ett äventyr. Ofta är menyerna i China Town enbart på kinesiska. Ibland kan man råka ut för lite onödigt spännande rätter alternativt oändligt kryddstarka.

I One15 marinan hade vi en bra timing. Igår var det ”Christmas Lightning Competition” för båtarna i marinan. Utmaningen var att maxa mängden lampor, LED, BlingBling, uppblåsta tomtar, renar osv. Några videoklipp från två deltagare här och här.
En kommittté bedömde mest ”dressade båt” som fick ett ganska generöst pris. Att detta är en seriös tävling fick vi berättat av en båtgranne som talade om att en Oceanis 50 förra året hade börjat brinna pga kortslutning. I år tog denna båt nya tag!

Just nu pågår febril städning och förberedelse inför Marie och Cristers besök. Vi kommer att segla tillsammans några veckor i Malysia och Thailand och ser supermycket fram mot detta efterlängtade besök!

Nongsa Point – update

 

A happy boat has clean and functional toilet(s). Now we are once again a happy boat. Half day maintenance of our two toilets and we are back in business. Strange how I (Peter) am able to postpone this regular ( 6 month / annual) dirty job when it is so rewarding to have it completed. Enough about ugly jobs – until next time!

Besides fixing the toilets we are blessed with BIG and free of charge washing machines and dryers. There is no single piece of cloth, cushion, bed sheets etc that hasn’t been through the laundry!
After a week, besides laundry, doing a bit of walking, using a shuttle to go to “down town” (Nagoya) of Bantam and hiring a lightweight motorbike to check out the countryside. Riding a moto is very convenient, and what 99 % of natives do. But, it is not for the faint hearted. To go with the flow means 100 kmh and still being by passed by big crowds of other (bigger) bikes, taxis, trucks, etc. Well, we survived and got our objective for the days fixed – register a new sim card so we get internet access. In case we have not mentioned it already – internet has gone from zero (San Blas / Panama) to super slow (mid Pacific) to fast and cheap (west Pacific and beyond). A nice benchmark was our last deal of 11 GB for the cost of USD 6 in Timor, Indonesia. Hard to beat anywhere in Europe, at least as a transient tourist.
Thursday we are off to Singapore. Funny how things work out re bureaucracy. Indonesia, we thought was a world leader in complex paperwork and bureaucracy, turned out to be a ” piece of cake”. Singapore, being at least top ten in e-based services rankings, it seems is becoming our biggest hurdle in “red tape” since Galapagos. Mandatory agent (doing what?), endless forms and documents (eg Bill of Sale – how clever/needed is that if you have a yacht registration, insurance etc). The common denominator having crossed 3/4 of the planet is that x-British colonies do stick out as being the most cumbersome when it comes to formalities. No wonder Brexit seems to be a nightmare… Sorry – should avoid politics and stick to cute pics of monkeys… Maybe next blog update 🙂

Närmar oss Singapore

Sista längre etappen till Indonesien. För en gångs skull har vi fin vind vilket är ovanligt i närheten av ekvatorn. Passerar just nu ekvatorn på longitud 105 grader öst. 4 ekvatorspassagen sedan vi började vår segling. Vi siktar på Tanjung Pinang på ön Bintan. Då ön ligger på endast 30 minuters avstånd med snabbfärja från Singapore är detta ett vanligt utflyktsmål, speciellt på helger. Lite mer avspänt (och billigt) än Singapore. Antar man kan likna den med danska ön Läsö och Göteborg.

Hälsar Peter&Eva från Sydkinesiska sjön.

Nästan som i Seychellerna, tror vi

Vi har varken varit på Seychellerna (som ju faktiskt är relativt nära) eller British Virgin Island, men det sägs att Belitung och i synnerhet det område vi befinner oss på nu är mycket likt. Massor med stora granitblock utströdda och en otroligt vit och finkornig sand.  Vi är lite ”off season” så blir nyfiket och glatt bemötta av alla indonesier. Längs stränderna finns otaliga små och enkla matställen där vi kan få en lunch med fisk/skaldjur med dryck för två för ca 40 SEK. Ett fåtal restauranger serverar det lokala ölet Bintang. Vi väntar idag in en leverans av diesel som kostar 4,20 SEK per liter. Umgås lite med de få seglare som är här, mestadels Australier och snorklar bland gigantiska korallrev. På sjökortet ligger vi ca 100 meter upp på land så enda chansen att hitta hit är några waypoints (positioner) från en seglingsguide och försiktig angöring mitt på dagen, helst med solen strax bakom oss. Det går ingen nöd på oss. Har lite uppsikt på en tyfon (Damrey) som härjar i sydkinesiska sjön och ett potentiellt stormlågtryck inv95. Lutar åt att vi seglar vidare mot nordväst  i morgon för att dra nytta av några dagars med- / halvvind.

Mot Singapore – Dag tre

Surabaya Johnny! Som inbiten Pugh Rogefelt fan har jag då och då funderat på Surabaya. Nu vet jag var det är, passerar just nu 150 nm norr om Surabaya. Hamninformationen inspirerar inte, stor kommersiell hamn med lite service för seglare. Vi har nu lämnat passadvindsbältet och är utlämnade till monsun vindarna. Sista dagarna har vi haft bra vindriktning, dvs sydost, dock lite mindre än vi önskat, 7-10 knop. Med lite medström kommer vi upp i 4-5 knop, vilket är helt ok. Hela sträckan Bali – Singapore vid denna årstid är annars vanligtvis utan vind, förutom våldsamma åskoväder. Fiskelyckan har varit god. Färsk fisk till lunch och middag! Position 5 grader S, 112 grader E, Java Sea.

Hälsar Peter&Eva
Tinaprincess.com

Do not push the “reply” button to respond to this
message if that includes the text of this original
message in your response. Messages are sent over a
very low-speed satellite link.

The most concise way to reply is to send a NEW message
to: tinaprincess@myiridium.net.
If you DO use your reply button, be sure to delete
the original message text and these instructions
from your reply.

Replies should not contain attachments and should be
less than 5 kBytes (2 text pages) in length.

Båtluffning i Indonesien

Tänk vad tiden går. För lite mer än en vecka sedan kom vi fram till staden Kupang på ön Timor, Indonesien. Överfarten från Papua New Guinea var väldigt smidig och vi var nöjda med en snittfart på ca 150 sjömil per dygn under de 10 dygn resan tog. Bra ankring men utan flytbrygga för jollen. Med som mest 3 meters tidvatten blir det ganska jobbigt att släpa ca 70 kg femtio meter upp på en strand mestadels bestående av korallbitar. Första projektet var att klarera in oss själva och båten i ett land som länge haft ett grundmurat rykte om korruption och superbyråkrati. Angenämt överraskade kunde vi konstatera att alla kopior, stämplar, möten med olika myndigheter gick som en dans. Noll utlägg för kryptiska avgifter.
Kupang upplevde vi som en tydlig kontrast till senaste 7 måndernas segling till olika Stillahavsöar. Stökig, alla röker, alla kör en lätt motorcykel, ofta har föräldern hjälm och barnet ingen hjälm. Böneutropare startar 4.30 på morgonen med sin av högtalare förstärkta sång. Bemo, dvs enkel minitaxi med plats för 10 personer tar oss dit vi ska för SEK 1,50 per person. Vi samordnar inklarering med Joao, en trevlig portugis, och anlitar då en taxi för 60 SEK per timme. Alla vi möter söker ögonkontakt och antingen ler lite blygt (typ muslimska kvinnor) eller fyrar av ett smattrande “Hello, where are you from, what is your name, osv” (yngre generationen). Förutom vår relativa blekhet sticker vi ut pga vår längd och att denna stad definitivt inte är någon Du hittar på TripAdvisor, dvs vi är nästan de enda gringos i staden. Avslutar våra få dagar med en supergod och prisvärd “Night BBQ” med grillad fisk, skaldjur och bläckfisk. Rob, vår australiensiska seglargranne fixar kalla öl på något magiskt sätt då samtliga “food stalls” drivs av muslimer.

Dagen efter seglar vi två dygn nordväst till ögruppen Komodo Island, kända för Komodo varaner. Vi är ensamma i en magiskt vacker ankarvik och ser massor av apor på stranden tillsammans med några kronjortar (tror vi), flera havsörnliknande rovfåglar, papegojor och annat. Dock inga varaner. Eftersom det på senare tid inträffat flera incidenter med turister som blivit bitna av dessa köttätare skall man enbart anlita en guide vilket inte fanns där vi låg så trots flera timmars spaning från båten såg vi ingen ödla.

Efter en lugn natt har vi nu seglat ytterligare två dygn eller 280 sjömil till Lombok, granne med den mer kända ön Bali. Fin ankarvik och vi ligger på rejäl boj här några dagar för båtfix (elkraftverk), sightseeing och bunkring. Skulle nämna några ord om segling i dessa trakter. Förutom geologin, något 10 tal mil från vår ankringsvik har vi Indonesiens andra högsta vulkantopp på drygt 3700 meter. Dessa berstoppar ger ofta besvärliga seglingsförhållanden med lä eller kraftiga fallvindar. Havsdjupen är ochså väldigt varierande med 2000-3000 meters djup bara några sjömil utanför en kust. Mellan öarna i nord/sydlig riktning finns några smala och djupa sund där mängder vatten pressas igenom. Vi upplevde ca 5 knops medström med medvind – underbart, men även motström och medvind som skapar mycket branta vågor med kort våglängd, inte speciellt bekvämt.I tillägg till dess naturfenomen finns det även mängder av “Fish Aggregation Device”, dvs en liten (typ Europa pall) eller gigantisk (tänk fotbollsplan) flotte förankrad på i vissa fall upp till ett par tusen meters djup. Dessa skapar på kort tid ett ekosystem med alger, mindre fiskar som drar till sig större och större fiskar. Givetvis är dessa ej upplysta och syns inte på radar.

Nu pågår anrättning av en lagom “två middagar för två personers” Mahi Mahi, eller Guldmakrill som vi fångade igår. Fiskelyckan har varit bra på senare tid men Mahi Mahi fick vi senast på Atlanten för två år sedan.

Mahi Mahi

Segling till Indonesien – Nionde dygnet

“Tina Princess, Tina Princess – this is Australian Border Control”. För andra gången på tre dagar flyger ett av Australiens rödvita MD80 över oss. De vill veta var vi kommer ifrån, vart vi ska och var båten är registrerad. Idag kallade de upp oss just som vi hivade upp en fin mindre tonfisk, fick en större på ca 2 kg igår. Vi har nu ca 200 sjömil kvar på vår 1500 nm segling. Gradvis har vinden blivit svagare och sista dygnen har vi av och till använt huvudmaskin.

Om vi inte nämnt det tidigare så använder vi sedan många år tretimmars pass på längre seglingar. Dagtid, mellan 10.00 och 19.00 är vi flexibla, har natten varit stökig alternativt om det är början av en längre segling blir det en del sovpass även dagtid. Denna segling som efter 8 dygn alltmer tycks bli en underbart bekväm resa har vi haft fullmåne från start, dvs med månuppgång med start 19.00 när vi lämnade PNG. Den kraftiga medströmmen vi hade de första dygnen har ersatts av tidvattenström, dvs var 6:e timme varierar den med 0.5 knop medström alt motström. I början av en längre segling blir man lätt stressad av lätta vindar men efter några dygn känns det bättre. Med några dygn till angöring av Kupang, huvudstad i Västra Timor, börjar vi läsa på om rutiner kring inklarering. Vi bestämde oss för att ordna ett 60 dagars visum på Indonesiska ambassaden i Port Moresby. Lite oklart om man klarar sig utan en s k “agent” och överlever byrå kratin
på egen hand. Får en känsla av att dessa självutnämnda experter håller liv vid uppfattningen om att mutor är nödvändiga. Tror vi testar på egen hand, dessutom sparar vi ca 150 USD. Varje kväll har vi fått besök av ett antal sjöfåglar som vilar upp sig på vår båt och får lite transport västerut. Ikväll har vi besök av två fullvuxna sulor, dessvärre saknar vi lokala fågelböcker så kan inte ge en exakt artbestämning. I början är det lätt att bli förbaskad av dessa besökare. Blir mycket fågelskit att skölja av. Tyvärr har två fåglar dödats då de flugit in i vindkraftverket. I slutändan är det dock bättre att uppleva lite natur på nära håll än de långa perioder i Stilla Havet då vi inte såg något djurliv. Förutom fåglar har vi haft en hel del delfiner på besök. Alltid lika underbart att uppleva!

Segling till Indonesien – femte dygnet

Befinner oss nu på femte dygnets segling från Port Moresby, Papua New Guinea till Kupang på ön Timor, Indonesien. På vägen passerade vi Torres Strait, ett sund mellan PN G och Australien. Sundet kan innebära mycket ström men vi hade lagom, dvs 4 knop medström i den smalaste delen. Passagen innebär också att vi lämnat Stilla Havet bakom oss och nu befinner oss i Arafura Havet, östr a delen av Indiska Oceanen. Som en trevlig avskedshälsning passerade en stor havssköldpadda strax utanför Turtle Head, nära Cape York, Australiens nordspets. Passande namn! Ser fram mot att se Indonesien där vi inte har varit tidigare om ca 5 dagar. Vädret är varmt och fuktigt och vi har perfekt vind, 20-25 knop läns.

Hälsar
Peter&Eva
Position: 10 grader S, 137 grader E

Port Moresby

När vi lämnade Vanuatu för ca två veckor sedan klagade vi på relativt mycket regn och faktiskt relativt kyligt väder. Seglingen till Papua Nya Guinea (PNG) skulle innebära ca 9 grader nordligare latitud, dvs ca 500 sjömil i riktning mot varmare klimat. Efter en vecka här i Port Moresby kan vi skriva under på att vi har nått värmen. Kombinationen 34-36 grader i skuggan mitt på dagen och 80 procent luftfuktighet innebär en upplevd temperatur på ca 44 grader. I och för sig önskade vi oss varmare och torrare väder men det finns gränser! Som kompensation för dessa vedermödor har vi blivit bokstavligt talat kungligt emottagna på denna exotiska plats. Vi anslöt oss som nämnts tidigare till CSR 2017, dvs Coral Sea Rally, som avgår från Cairns till Port Moresby. Av olika skäl har detta rally haft ett uppehåll på ca 15 år. Eftersom deltagandet passade som en hand i en handske för oss så anmälde vi oss och blev antagna trots att vi startade från ett helt annat håll än Cairns. Till vår förvåning var det inklusive oss endast 4 båtar som kom i mål. Dessvärre sjönk en båt (utan personskador) på väg till starten på Rallyt. Motttagandet vi fick som första båt (utom tävlan) efter 8 dagars verkligt bekväm segling var otrolig. En sjömil från marinan mötte RPYC (Royal Papua Yacht Club) med en följebåt som visade vägen. Väl framme väntade ett hjärtligt mottagande med en fullpackad godisbag med iskall öl, snacks, corned beef (!), kylväska, 4 t-shirts, 1300 SEK voucher för diesel, 7 dagars fri plats i marinan inkl el och vatten, mm. Deltagandet innebar även gräddfil avseende inklarering, noll byråkrati och inga avgifter. När de två australiska båtarna som faktisk tävlade i “Rallyt” ankom så anornade RPYC en hejdundrande BBQ med “Sing sing” (traditionell dans och sång), massor med mat och fri bar. Eftersom klubben har 3000 medlemmar så kanske det inte var så konstigt att det var ett 200 tal medlemmar som firade CSR målgången, tillsammans med oss, enbart 10 talet seglare, som faktiskt deltog i CSR. Här är ett videoklipp från SingSing uppträdet.

I tillägg till ovan bjöd PNG Tourist Ministery på en heldags utflykt till en naturpark och sightseeing runt Port Moresby och PNG Museum. Återigen välorganiserat och otroligt intressant. Det återstår nu några dagar med bunkring inför nästa ca 1400 nm etapp till Kupang, Indonesien.  Utan att göra för mycket av säkerhetsläget kan man konstatera att PNG och kanske framförallt Port Moresby har ett mycket dåligt rykte. Vi har seglat till en del ganska farliga delar av jordklotet, bl a Brasilien, men klyftorna mellan de som inte har något och de som har massor är här extrem.
Även i en marina kan det vara spännande. Har vid ett antal tillfällen sett havsormar (mycket giftiga), det lär finnas några saltvattenskrokodiler och som grädde på moset varnas för kub maneter som orsakar ett antal dödsfall per år här och i norra Australien. På tal om krokodiler så kan man köpa fileer på närmsta supermarket. Om man gillar roti (crepes med olika innehåll) kan man här variera sig med fladdermuskött när man tröttnat på kyckling.
Summa summarum, vi har haft en priviligierad tid här och kan varmt rekommendera PNG och RPYC. Hoppas Coral Sea Rally, som en gång var i storlek, jämförbart med Sydney Hobart Race, växer till sig nästa år! Hade vi haft mer tid hade vi givetvis tillbringat några månader med segling i dessa trakter.
Lämnar idag PNG med riktning Torres Strait och Indonesien, räknar med ca 10 dygns segling på denna 1400 nm etapp.

Tonga, Fiji, Vanuatu – summary of West Pacific sailing

10 days sailing to Neiafu, Vavau group, Tonga from Bora Bora. After clearing in, we found ourselves a mooring outside the Mango café . The village is small but nice, with shops and farmers market close by. The Bay of Refuge is, as the name suggests, very sheltered. Tonga has many islands, it is very green ( i.e it is raining) and it is famous for the possibility to spot whales. We tested a snorkeling site at Mala Island but were not really impressed. Furthermore the anchor windlass gave up so we had to move to Port Maurelle at a nearby island for the next couple of nights. We managed to buy a brochure in the yacht rental facilities close to Mango bar, it marked all anchorages and moorings in the northern part of Tonga. All were numbered so instead of talking about names you said: -we are going to no. 6 and thereafter to no. 13….

Port Maurelle anchorage was nice: clear water and sheltered. We did some snorkeling and saw some new species we hadn’t seen before. Unfortunately the rain kept on falling. We stayed for 5 night. One day we did a wet walk to a nearby village. In the forest we met two hunters. They were out hunting for the free running pigs we saw everywhere. Interesting; in the eastern islands of Pacific we saw a lot of free running chicken, owned by the community in common, and here it was pigs instead. During our stay at no.6 anchorage we managed to see some whales in a distance. Very impressive!

After 5 days we went back to the main village to fix the anchor and started to prepare for the next passage to Fiji. Among other things we found mature cheese!

Fiji, Suva: the approach was OK and easy to find. The anchorage was however a bit dull, but we got help from the Royal YC to clear in. It took almost a whole day. After that we spent another day in town paying the fees for environment etc. Suva is the capital and is influenced by the Chines compared to Latouka (which we visited on the west coast) which was all Indian. Since the rain was pouring down we took off towards Vuda Point (Vuda Marina) on the west coast, after just a few days. What a difference. The sun was shining, the people friendly and the marina one of the most likable we have found so far. We also managed to meet up with the Swedish boat Atla again after Galapagos. The marina is rather small, but with good facilities and nice surroundings with lot of new birds. On the premises was also a restaurant, with happy hour, music and good food, with prices so OK that we ate most of the nights there. The neighboring town Latouka had a very good farmers market and facilities for buying groceries. Taxi was easy to organize from the marina. During our stay in the marina we made an overhaul of our sails and bought a cover for our new dinghy. During our stay we visited 2 islands west of Vuda Point: Musket Cove and Mano Island. Musket Cove was a big anchorage with a lot of visiting yachts and a few resorts. Mano Island has one big resort that you check in to when you arrive. More artificial, but the anchorage has good holding and is not visited by that many ships, so the space is OK.

Aug 15. we left the marina for Vanuatu. As Peter published on Facebook the marina personnel sang for us when we left. We have never been treated with such a kindness as in Vuda marina.Leaving the reef passage and hoisting the sails, we found some issues with the genoa. Something was wrong with the furling so we went back to Musket Cove for the night. Peter found that the halyard was damaged the wire was almost broken. He also found two damaged shrouds.  After a very bad night with rain and heavy winds we went back to Vuda Marina for help. Two days later we were on the move again. However we did not get far before the halyard was broken again. Furthermore the auto pilot gave up. Hand steering for the next 2 days!

Arrival in Vanuatu, Port Vila on Efate island, was uncomplicated, even though the anchorage was rather bad. Hard coral bottom. The check in was quick and in high tide we moved to a mooring at the marina.  Spending a lot of time fixing the genoa halyard and spare parts to the auto pilot. We also met some nice people so the social life was thriving again. One Saturday-Sunday we moved the boat 5 nm to a neighboring anchorage and did a long uphill walk together with Australians Drew and Jo from the catamaran Lickityslip. We met a village chief that told us about the move they did from a very small island to the mainland some 50 years ago. The island is now a small resort with an underwater postbox.

Due to all the waiting for spare parts we were rather late leaving Port Vila and made therefore the decision to sail directly to Luganville, Espiritu Santo island where we also could check out for the next leg to PNG (Papua New Guinea). It was a night sail with 12 hour sailing and 12 hour engine before we could drop anchor outside the Beachfront Resort. The anchorage had good holding but was a bit choppy. However the Beachfront was a nice place used to support yachts, with shower facilities and a good restaurant. The town was rather small, but we found a good farmers market and a supermarket with the necessary items we needed for the next trip. We have not overstocked with food the last times, since it is rather expensive and we don’t eat that much during our longer sailing legs.

The checking out procedure was a bit more complicated than checking in in Port Vila. We had to walk a couple of times between the different offices, with papers that should be signed and paid for in a specific but not logical (to us) order. Anyway, on Friday the 15:th we set sail for PNG, where we arrived 8 days later after one of our most comfortable and quick sails. We will stay here for 7-10 days before moving on to Indonesia.

Summary of the West Pacific

  • Friendly people: in Fiji we were always met with a Hello and a smile on the streets. We have always felt very safe, both for us and the dinghy
  • Cloudy, rain and green: usually the west side of the islands were less cloudy, or even sunny, however the sun tan did not come back until we sailed over to PNG
  • Many days for boat projects: we have been lucky until now, with few things broken, but this period we got “it all” in one go. Hopefully it is OK for the leg up to Thailand where we should move Tina on the hard for some major work
  • The farmers markets have been fabulous: Lots of produce, reasonable prices, sometimes even cheap
  • Groceries: Wine and beer is expensive, cheese and crème fraiche could be found almost everywhere, bread of the European type is hardly ever found, meet from AUS is available the further west you get.
  • Finally a lot of new birds after some areas with few animals: the black bird with yellow markings round the eyes, was one of our favorite, together with the green fink with red head that was hopping around in the Vuda marina.
  • We have socialized with many yachties, majority being Australians or New Zeelanders, in the different anchorages and marinas, meeting old and new friends and exchanging information and good stories
%d bloggers like this: