Skip to content

Vanuatu – New Hebridees

008.JPG

Det börjar bli lite kallare

Ankrade i den skyddade Port Vila viken på Efate, Vanuate. Innan frigörelsen från det delade kolonialstyret med Frankrike och England kring 1980, var namnet New Hebridees. Tydligen tyckte Captain Cook att öarna liknade de låga, trädlösa öarna vid Skottlands västra kust. Bortsett från konstant mulet väder (dock inget regn) finns det få likheter. Tror personligen att Cook fick slut på lämpliga namn. Vår 530 sjömil segling från Fiji anses vara en behaglig slör på ca 3+ dygn. Facit blev 3,5 jobbiga dygn. I Fiji behövde vi byta några vant (rostfri vajer som håller masten på plats), samt byta Genua fallet (som man hissar förseglet med). Tyvärr noterade vi dessa problem några timmar efter vi klarerat ut från Fiji. Vi lyckades charma tull och immigration så vi slapp de ca 1200SEK i kostnader och mängder med pappersarbete vi jobbade oss igenom när vi klarerade in tre veckor tidigare. Nåväl, det var tur att vi upptäckte de trasiga vanten. Under natten innan vi gick tillbaka till Vuda Marina ankrade vi och fick 22 m/s NW. Inte riktigt vad vi är vana vid sedan ett par år.  vi till och med draggade och fick ankra om i blåst och regn. Tillbaka på “fastlandet” fixade några flinka killar snabbt två nya vant och ett nytt vajerfall. Allt väl, trodde vi!

Ny start mot Vanuatu. Efter ett dygns segling rasade genuan ner (i vattnet). Det renoverade fallet var av igen!!!
Några svordomar senare lägger Autopiloten av. 48 timmars handstyrning av 24 tons båt med ca 10-12 m/s halvvind och dyning i tillägg. Klart jobbigt med två personer i besättningen. Sedan tisdag är vi dock på plats i Port Vila på Vanuatu. Vi har konstaterat att vajerfallet troligen brustit pga ålder och utmattning, så fallet är nu utbytt mot dyneema. Autopilot haveriet har visat sig vara dålig kontakt med strömförsörjning. Felsökning har dock tagit några dygn med benäget bistånd av teknisk support från Raymarin Aus. Tack och lov har vi maststeg, dvs Eva slipper winscha upp 90 kilo 21,5 meter över vattenytan. Nu vilar vi upp oss och planerar för några dagars segling norrut, dels för att uppleveva mer av Vanuatu, dels för att se till att rigg och Autopilot är ok. Nästa längre segling är ca 1400 nm till Papua Nya Guinea och vi slipper gärna handstyrning och segling med enbart storsegel.

Vidare västerut

Vi är nu medlemmar, i tur och ordning, i Svenska Kryssarklubben, Jorden Runt Seglar Klubben, Göteborgs Kungliga Segel Sällskap, Trans Ocean, Royal Suva Yacht Club och numera Muscet Cove Yacht Club. MCYC medlemskap gäller för livet ut! För ordningens skull kanske vi kan berätta att MCYC medlemskapet handlade om ca 5 USD pp och täcker parkering av jolle, omhändertagande av sopor, användning av ett trevligt BBQ ställe och givetvis dushar och toa. Prisvärt medlemskap mao.

Musket Cove var en trevlig bekantskap. Super skyddad lagun runt om, bra sandbotten på ca 17 meter, kanske inte superklart vatten men någon sjömil längre ut fanns det fina koraller. Majoriteten seglare här är Kiwi (Nya Zeeländare). Verkar som många har detta som årligt seglingsområde, ca 1300 nm från norra NZ. Behagligt klimat ca 4-5 månader varefter man seglar tillbaks i november under orkansäsongen. Många NZ båtar är genuint sjövärdiga Stål/Alu konstruktioner. Stadiga pilothouse, fast mantåg i 30 mm rör, rejäla ankardon, två eller tre försegel på rulle osv.

Cygnus Montanus, en 110 ft German Frer Design. Kul med en svensk flaggad super yacht bland alla BVI, Cayman Island flaggade. Carl-Henrik ombord och hälsade.

Efter några dagar i Musket Cove tog vi en kortare tur några timmar norrut. Har inte nämnt utmaningen med navigation: Navionicskorten vi använder till vår fasta plotter och vår tablet är trots 2017 års utgåva ca 0,1-0.3 nm felkalibrerade, ett antal grund saknas på kortet alt finns på kortet men saknas IRL. Mao ingen navigering utan dagsljus, polroidglasögon och helst middagstid och i ryggen. Många områden är markerade med ”Incomplete Survey”, i likhet med delar av Stockholms skärgård. Vi tog det lugnt och vackert och angjorde en skyddad ankarvik vid ön Mana Island. Jättestor lagun runtomskyddad med ett rev som vid LW spring var synligt i vattenbrynet. Perfekt djup och bottentyp, mjuk sand och ca 13 meter. En stor resort lade beslag på större delen av ön. Ca 150 bungalows och tyvärr lite för storskalig turism för vår smak. Dock fanns det även här en välkomstkommitté med sång och musikinstrument när färjan från Vitu Levu anlände. Som en bonus lyckades vi uppleva ett ”Turtle Release Party” vid stranden några hundra meter från vår ankarplats.  Det gällde en två år gammal Hawksbill Turtle som föds upp på Mana Island: honorna lägger äggen på stranden och äggen har kläckts efter ca 2 månader. Därefter väntar 2 år på land innan de är stora nog att släppas tillbaka till havet. Fantastisk att se dessa utrotningshotade djur få så mycket omvårdnad.

Efter några nätter ligger vi nu, fredag, i Saweni Bay och räknar med att lämna Fiji på tisdag om vädret tillåter. Vindarna har varit mycket svaga ungefär en vecka men det tycks som om SO passaden kommer tillbaks med 15-20 knop nästa vecka. Vi siktar mot Port Vila, Vanuatu (tidigare Nya Hebriderna), ca 500 nm västlig kurs. Efter bunkring och en kortare sightseeing seglar vi vidare till Papua Nya Guinea, Port Moresby, ca 1500 nm. Av en slump hittade vi ett ”Crusing Rally” som går mellan Cairns, Australien, och Port Moresby. Att ansluta sig låter väldigt bra, hjälp med admin vid inklarering, plats i marinan en vecka, gratis bränsle (!), välkomstmiddag mm, mm. Vi hoppar dock över omvägen via Australien och ansluter direkt till Port Moresby.

Mot Muscet Cove och Yasawa Group

Vi har nu legat 10 dagar på Vuda Marina på västsidan av Fiji’s största ö, Viti Levu. Vuda Marina är nog den marina som vi klart kan klassa som en 10 poängare (av 10 möjliga). Underbar personal, vi möttes av sång när kom hit och alla båtar som avgår på arbetstid får en mångstämmig sång av restaurangens, marina kontorets och hamnens personal!
Vid halv femtiden går barpersonalen en runda runt marinan och ropar, “Mini Bar”, dvs om man längtar efter en kall öl och inte kan hålla sig till halv sex (happy hour) får man den levererad till båten. Mycket praktiskt. Dessutom är marinan inbäddad i grönska och varje morgon väcks vi vi av exotiska fåglar. Normalt använder vi inte marinor, dels pga kostnaden, dels pga att det oftast blir för kvavt, instängt och ganska smutsigt relativt en ankarvik. Nu var det dock mycket praktiskt och relativt billigt att ligga här och fixa översyn av segel, få ett jolleskydd sytt och fixa i allmänhet och umgås med seglargrannar.

En av våra segelkompisar från Panama som vi umgåtts med här på Fiji är SY Atla med Peter och Eva (praktiskt eller hur). Eva är en fullfjädrad konstnär och på Galapagos fick hon en kreativ idé att använda de mycket lustiga blåfotade sulorna i en serie akvareller med bildtext. Vi fick en akvarell som illustrerade vår gemensamma utfärd med en ”guide” på Galapagos. Trots mängder av bevis för att den vattenfyllda vulkankrater vi beskådade envisades vår ”guide” med att det minsann inte var en ”Caldera”. Inte ens när en annan större grupp med turister fick en grundlig beskrivning av denna fd vulkan.

San Cristobal, Galapagos, akvarell av Eva Askulv

Idag har vi satt upp våra nyfixade segel, monterat vårt UV-/slitskydd för jollen, efterdragit vår nymonterade ankarwinch och autopilotfäste, mm. mm. Imorgon vid hyfsat högvatten seglar vi de 15 sjömilen till Muscet Cove, ett känt ”hang around” för seglare i dessa trakter. Med oss har vi diverse mat och dryck så vi klarar någon vecka, inklusive några knippen Kava. Utanför turistorterna så råder ett mycket strikt upprätthållande av urgamla traditioner. Nästan alla öar / byar har en Chief som är den som allmänt ser till att hålla ordning och reda ut diverse tvister. Alla besökare ska så snart som möjligt uppsöka denna Chief och lämna över en gåva bestående av Kavarötter. Detta som en symbol för respekt och för att få Chiefens tillåtelse att gå iland, snorkla, dyka, fiska osv. Som en del av ceremonien inbjuds man (ibland enbart män) till en Sevusevu, där rötterna stampas med vatten och en kokosnötsskåll med den gråbruna vätskan går laget runt med diverse klappande och utrop. Tidigare tuggades rötterna, tack och lov är det lite mer hygieniskt idag. Är man riktigt modern köper man mald kava rot, men som alla kaffedrickare vet är ju Nescafé inte jämförbart med nymalda bönor J. Peter har provsmakat ett par tillfällen. Betyget är = “tar nog ett tag att uppskatta”….

En lagom gåva till Chiefen, ca 250 gram Kava rötter

Äntligen gott om frukt och grönsaker…

Sista dagen i staden Suva besökte vi den enorma frukt och grönsaksmarknaden. Med en yta stor som en fotbollsplan fanns ett utbud som vi aldrig sett maken till. Därtill med mycket bra priser. Priserna på en del bilder är i Fiji dollar som är ca en halv US dollar, dvs lite mer än 4 kronor. Självklart köpte vi så mycket vi orkade bära.

Ligger nu förpackade som sill i en konservburk i Vuda Marina. Anledningen till marinabesöket är att vi behöver få en segelmakare att se till så att våra segel klarar åtminstonde ett halvår till. De har varit med 10 år med mer än 30,000 sjömil segling, bra betyg till UK Sails och loftet i Göteborg. Marinan som är en cirkulär bassäng med en trång kanal känns verkligt skyddad och erbjuder en av få “Hurrican safe haven” i södra Still Havet. Ett bevis om något var en nära på direkt träff av tropiska cyclonen “Winston” i Feb 2016. Orkanen som drabbade Fiji hårt blev en av de kraftigaste som någonsin uppmätts. Medelvind på 185 knop (nära 100 m/s) och vindbyar på 220 knop. Marinan erbjuder uppläggning/nedläggning av kölbåtar så att båten ligger nedbäddad i en grop i marken med bildäck som skydd.

 

Vi är på Fiji!

Lämnade Vava’u, Tonga efter sedvanligt pappersarbete med Tull, Immigration och Hamnkontor. Sympatisk hamnnota efter två veckor på boj, ca 40 SEK, och tankade drygt 400 liter diesel för 4,30 SEK/liter. Nämnde för tankbilsföraren att sista tankningen i Sverige kostade ca 15 SEK/liter men han verkade tro att jag skämtade med honom (visserligen med högre oljepris och dyrare dollar i kronor räknat, men ändå).

Vi fick en snabb segling, ca 48 timmar med läns, men sedan dog vinden ut och det blev motor 24 timmar.  Vi var lite slarviga i förberedelserna och insåg efter lite detaljstudier av sjökort att vi var tvungna att göra en omväg för att hitta en rimligt säker passage av Fiji’s östra arkipelag, Lau-gruppen, med massor av atoller med korallrev och dessutom passage nattetid. Dessutom fick vi ändra mål till huvudstaden Suva eftersom den ursprungliga destinationen, Vuda krävde inpassering genom en mycket smal passage med troligtvis mycket strömmar och ev utan utprickning, återigen nattetid.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Young Booby having a free ride…

Nåväl, vi kom fram till vad som liknade en halvstor stad, inte speciellt pittoresk med container depåer, oljecisterner och diverse industrier mycket likt Marieholm i Göteborg, eller angöring av Dunquerk, Normandiet. Inklarering gick dock relativt snabbt med 5 företrädare för diverse myndigheter som gemensamnt kom med båt till vår ankringsplats. Idag har vi spenderat halva dagen och ett antal taxiresor för att betala avgifter till Health Ministry (som igår frågade om  vi mådde bra = SEK 750), och Bio Security (som tittade på några lökar och nådigt lät oss behålla dem = SEK 750). Tull och Immigration som stått för det mesta blankett-ifyllandet  är gratis. Visst, transportkostnaden till och från vår båt = SEK 300. Men – som våra vänner på SY Unicorn så riktigt påpekar, har man allvarliga problem med byråkrati kan man lika gärna glömma långsegling, ”it’s part of the deal”.

001-Edited

Suva Officials after paperwork. Always smiling!

Idag har vi förutom ovan sett oss om i huvudstaden. Relativt rent och den största staden sedan Papeete. Befolkningen skiljer sig utseendemässigt från Polynesier, mindre överviktiga, med de två huvudgrupperna Melanesier och Indier. Liksom på Tonga råder vänstertrafik och alla pratar mycket god Engelska sedan de ca 125 åren som ”English Crown Colony”, men numera enbart medlemmar i ”Commonwealth”och en egen republik.


Vi ser fram emot några veckors segling i en omfattande övärld (ca 300 varav 100 bebodda). Innan vi seglar vidare till västsidan på ön ska vi köpa några knippen Kava rötter. Återkommer till vad de används till senare!

 

Halvvägs

Idag har vi ett ihållande regnväder som långsamt passerar Tongas ögrupper. Annars är det länge sedan vi hade någon nederbörd annat än någon regnskur. Bortskämda med värme som vi är tyckte vi att 23 grader var en aning kallt i morse så nu puttrar vår Eberspächer dieselvärmare. Det innebär också att vi får vädrat ut en massa fukt. Efter snart en vecka liggande på boj i staden Neiafu ligger vi nu i Port Maurelle, en vacker ankarvik några sjömil från staden, med kristallklart vatten. Stora fladdermöss (Fruit Bats) flyger förbi i skymningen, tonfisk jagar kring båten och, tack och lov, inga galande tuppar vid 5 tiden på morgonen. Igår tog vi en öl på en mini Resort ägd av en vänlig österrikare. Enligt honom är det tydligen mycket vanligt med valar som kryssar in i denna skärgård, perioden Juli – Okt. Vi har dock inte sett någon än. På radionätet hör vi rapporter om många observerade valar och ett antal företag erbjuder valsafari med snorkling. Man skall kunna höra valsången genom båtskrovet.

På de flesta öarna i Franska Polynesien finns det frigående höns som tycks vara allmän egendom. Så länge man inte säljer dem vidare utan enbart tar det man behöver så är det ok. Likadant på Tonga. Här tillkommer frigående grisar i olika viktklasser. Otroligt gulliga kultingar ränner runt på vägar, på gräsområden, längs stranden osv.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vår inklarering tog några timmar och vi slapp slänga grönsaker, frukt och ägg som vi hade kvar från Bora-Bora. Prisläget är minst en halvering av kostnadsläget i Fr Polynesien. Utbudet är även det en halvering, dvs mestadels små affärer med konserver och frysar med ganska oaptitligt innehåll. Har ännu inte funnit en affär där vi kan köpa mjölkprodukter. Fisk och skaldjur är helt klart prisvärda. Köpte igår ett par humrar för 25 Paanga per kilo (80 Sek) och papegojfisk för 15 Sek/Kilo. Eftersom Kung Tupou VI hade varit på besök för att fira sin födelsedag, har det varit slut på hummer en tid så vi var uppe tidigt för ett besök i fiskhamnen!

Till skillnad från Franska Polynesien är Tonga  oexploaterat. Totalt kommer ca 8000 turister till öriket per år. Att jämföra med 130,000 till FP och över en miljon till Fiji.

Just nu håller vi på att reda ut om vi kan beställa hit ett nytt ankarwinch relä från Nya Zeeland. Vi kan inte lyfta ankaret med winchen för närvarande och vårt huvudankare väger 40 kg och kättingen drygt 2 kg per meter. Ganska jobbigt att lyfta manuellt…

Destination Tonga – Dag 8

Har nu seglat ca 1100 sjömil efter en vecka och har ca 300 kvar. Seglar just nu ca 100 nm norr om den lilla självständiga nationen Niue. 1400 invånare, smart nog har de avstått från att investera i ett eget försvar! Landet är känt för en del svenskar för internet domännamnet “.nu”. Om några timmar firar vi att vi passerat halva sträckan jorden runt med start i Göteborg 2014. Göteborg ligger ju på ca 11 grader ostlig longitud, dvs 180 grader i västlig (eller östlig) riktning från vår nuvarande positon. Eva har lyckats hitta en flaska champagne som vi tycker vi är värda. Vi gjorde en grov summering av vår segling sedan vi lämnade Panama i början av Mars och vi har lyckats komma upp i 6200 sjömil på 4 månader! Vi har en del nödvändigt underhåll att göra när vi kommer till Fiji om ett par veckor, bla översyn av segel och nya skotlinor, mm. Vi har även bestämt oss för att efter Fiji fortsätta i riktning Indonesien och vidare till Thailand fö r
upptagning. Lite beroende på om detta är realistiskt med hänsyn till monsunvindar, regnperioder etc. Vill givetvis inte stressa och hoppa över alltför många underbara ställen.

Hälsningar från ett för tillfället mulet och Stilla Hav, 18 grader syd, 169 grader väst. Peter&Eva

Destination Tonga – Dag 4

Efter att vi gjort av med våra sista CFP pengar på en kinarestaurang lämnade vi Bora Bora på Onsdag eftermiddag (28 Juni). Vädrrprognosen lovade en frisk SO vind första dygnet vilket var perfekt med utbommad genua. Efter ca 170 sjömil efter första dygnet bestämde vi oss för att sikta mot Tonga, ögruppen Vavua dit det är ca 1400 sjömil från Bora-Bora. Vindarna har nu efter snart 4 dygn varit variabla från syd, ost och nord med mellan 5-14 m/s medelvind. Nätterna har börjat bli svala så det var läge att plocka fram tröja! Vi är nu ca halvvägs men räknar med svagare vindar så troligen kommer vi fram på Lördag 8 Juli. Eftersom Tonga ligger väster om internationella datumgränsen så förlorar vi ett dygn så ankomsten blir istället 9 Juli.

Härliga seglingshälsningar fr 16 grader syd, 161 grader väst, 11kn SSO vind, 6,5 kn SOG, 244 grader COG. Peter&Eva

11 weeks in French Polynesia

Marquesas will be remembered by us as the green, rainy and swelly place.

It took us 21 days from Galapagos to Hiva Oha. We entered a new world in the middle of the Pacific, the first week of April, when we anchored in the bay of Atuona. It was quite a few other sailing boats there and the bay is small, but we managed to get a good spot with good holding. The check in procedure, Marquesas being a part of French territory, was quick and easy. The main town was very small and 2 km from the harbor, but OK for stocking up with the essentials   after so many days at sea. However vegetables were scarce. Plenty of fruit trees though, so we managed to buy some pomplemousse (like grapefruit). Everything was rather expensive.

The first impression was that everything is green. High hills filled with trees and bushes. A bit like the Scottish coastline.  Second impression was rain. It rained at least once per day, sometimes enough to fill a half bucket (150 mm) in a couple of hours. Of course this is also why the islands are green and lush. The water in the anchorage is also affected by the rain. It is brown, filled with tree trunks, coco nuts and mud/sand. We also learned that a couple of Tiger sharks used the lack of visibility to sneak up on their prey. So, no swimming for us! The harbor is open to the south west which gave us a very rolly place to stay. Hiva Oha is mainly used for clearing in to Marquesas, but not suitable for long stays.

During our week there we met some new sailors and some we had met before. At one time we were 5 Swedish flagged boats in the bay. The rest were mainly of Canadian, US, French and Swiss origin.  We took a day trip together with a Canadian and US couple to look for the Tikis, the figures made by the Marquesan tribes 500 years ago. At that time, and as late as beginning of 1900-, people were also practicing cannibalism. The island is beautiful with a very broken coastline and few “roads” . We saw a lonely “Smiling Tiki” far off the beaten track (we had to walk on foot) and a more touristic place filled with statues and platforms for worshipping. A day well spent.

After a week the wind shifted to a less favorable direction and we moved to the neighboring island, Tahuata, and anchored in a bay on the west side. What a difference! Crystal clear water, lots of wonderfully colored fishes (and a few octopuses) and a nice view of Hiva Oha. We stayed for 3 nights before the wind turned again and we had to move. We tried one night further south, close to the main village, but the bay was deep raising from 50 m to 20 to 10 very close to the shore, so the swell was tremendous. We had to head back to Atuona again.

Last week in the Marquesas we spent anchored at the main village in Nuku Hiva. Hugh bay with a lot of sailing boats. Good holding but still a bit swelly and our bodies started to get tired of the constant moving, and the rain. We therefore hoisted the anchor and set sail for………

Tuamotus

We had read about a small atoll to the north, Ahe, which we wanted to explore. After approx. 3 days and 520 nm we entered the small passage into the atoll. At almost slack we experienced about 2-3 knots outgoing water. The entrance is a bit narrow but not more than 500 m long. Minimum depth was 4-5 meters in crystal clear water. We motored trough the inner water to the south and the main village where we took a place at the concrete pier. You are allowed to use that when the ferry is not coming. We were the only yacht during the 8 days we stayed at Ahe. A small village with 100 friendly people, a couple of small shops and clear water. Ahe is one of the major atolls of the Black Pearl industry of Tuamotus, which we found out due to all moorings with oysters hanging beneath.

From Ahe we went to Fakarava. We had read that it was supposed to be fantastic, but since we had no dinghy (it broke down and was left in Ahe so we used the kayak instead), rather bad weather etc. it did not turn out to be our favorite place. We had a nice dinner at one of the hotels, saw some dolphins in the entrance, but not much more so we left after 3 days for the Society Islands.

Society Islands


The 200 nm sail over to Tahiti was interesting: some squalls and an auto pilot that gave up (after 20 years). We had to hand steer the last 60 nM. As normal we arrived at Tahiti 01.00 at night. We knew however that the entrance was OK for night arrival, but everything looks different in darkness with all lights from the cars and villages ashore. We managed to find our way through the reef passage and took a mooring in the Papeéte marina.

The marina “downtown” is nice and we really recommend it, with all you need in terms of water, garbage handling, washing machines and WIFI. We ended up staying there for 18 days, exploring a city of approx. 25.000 inhabitant,) with grocery stores (cheese and vegetables!), shops (new shoes, batteries, dinghy) and small speciality workshops. The market at Papeéte is famous for all its goods: fish, vegetables, handicraft etc. The nice surroundings at the harbor side allowed for jogging and good walks. We really enjoyed ourselves. We even managed to watch a dance exhibition where all islands were represented, close to all the Roulettes (food on wheels). The Marquesans were the best, we thought. The Pearl museum got a visit and we admired a necklace worth 250.000 dollar. Eva got a pearl necklace at the market for a completely different price, but very beautiful and appreciated.

A 15-20 nM sail to Moorea following in the footsteps of Captain Cook, left us in Cooks bay. However, Coock never went to Cooks bay but to Opunou Bay, close by. Cooks bay was fabulous, We did not pick up a mooring, but anchored in the inner bay  at  15 m. Good holding in mud/sand. Before anchoring we bunkered diesel at the jetty recommended to us. The depth was sufficient, but the fuel station was not installed and the jetty almost came loose when Tina’s weight was tied to the dock. We managed to borrow some jerry cans from an American neighbor, and after 3 hours of moving and filling diesel we had filled 600 l. The anchorage is spectacular, surrounded by high mountains of spectacular shape. When filling diesel, we got a tip to sign up for a tourist tour to check out the feeding of the Sting Rays. It was a 1 day trip, well worth the money. We used the Albert Tours with Sisi as guide. The feeding was spectacular. Loads of Rays and Black Tipped Reef Sharks surrounded us. It is a very peculiar feeling to have a Ray around your body like a second skin. They were friendly and many! The tour ended with a lunch and entertainment. Also well worth the money. The feeling of Rays close to our bodies will linger for a longtime.

From Moorea we set sail to Huahine, by many mentioned as the pearl in the district. The moorings close to the village Fare are were very well placed, and we found one that was free. No fee to pay. Close by was the best dinghy dock we have enjoyed in a long time, next to the yacht club. The club personnel were friendly and the dinner superb. Adding to the perfectness was that the garbage handling was cost free with easy access and the supermarket was close to the dock and fully equipped with all necessities including fresh baguette. We snorkeled at the reef close to the mooring and the number of different species was enormous. We could tick of new fishes in our reef guide! To see the rest of the island (it is really 2 islands) we rented a car. To the north there was a major archeological excavation from the 900-1000th century. It was most impressing. 8 “clans” that had been living there side by side with their own burial areas and their fish traps still in use. Due to the topology, at all these islands you see no villages except along the one road that goes round the island on a low coral plateau.

We spent half of the week in Fare and the next half in a southern lagoon called Bay of Avea. A bit tricky to maneuver down the small path with 4meters as lowest water, but very well marked with green and red buoys. The anchorage has moorings but you could drop anchor at 15-25 meter. The difficulty with most of these anchorages is that you have a depth of 30 meter until its slope up to 0,5 meter, so if a mooring is free you use it. We did some dinghy drifting in the crystal clear water (1 meter deep). The corals are damaged, because of snorkelers, warmer water or hurricanes are difficult to say, but we hardly see anything that is fragile or higher than a couple of decimeters. The brain corals seem to handle it better and those are also the boulders you have to watch out for when navigating. The water was crystal clear. Close by was a resort so if a need for a beer turned up, you were in no trouble.

Within eyesight from Huahine was Tahaa and Raiatea. Same reef but 2 different islands. Raiatea is the most touristic with all the charter fleets and most of the resorts, and Tahaa is more secluded with only 5000 inhabitants. It is only 35 nM between Huahine and Raiatea-Tahaa so a day’s sail brought us there. The most enjoyable spot was on the east side on the reef close to the east entrance, where we did some nice snorkeling.

35 nM to the NW is Bora Bora. This is going to be our last stop in the French Polynesia so today we cleared out (will get our papers tomorrow) and started to do some major bunkering of food and diesel.

We have seen quite a lot of the island: stopping at the south west at the free moorings at Bloody Mary, enjoying a nice drink (Eva’s favorite). To the North West we stopped at the BoraBora Yacht Club and stapled a GKSS flag to the wall. We did a hike (not so well planned with flip-flops and no water) and ended up after 20 km at the Sofitel for a much enjoyable beer. The inland around the spectacular,  2mountain tops is very green and looks like a botanical garden.

Sum up:

  • Marquesas in april is very rainy
  • Ahe (Tuamotus) will always be close to our hearts: lot of sunshine, good snorkeling, fine sea shells and friendly people, all 140 of them.(We got a 2,0 kg tunafilé as a gift when asking for fish to buy)
  • Pape’ete was much better than the reputation. The marina in the city center was good, and the surroundings just what you needed after 3 months without “civilization”.
  • The differences between the high islands to the east without reefs, the atolls in the middle and the island to the west with reefs, are 3 completely different parts of the French Polynesia. You move from the swelly and rainy east, via the atolls with 1-5 meter to the sea level, to the Tahiti islands with its high (up to 2000+ m) mountains and surrounding reefs securing a smooth anchorage.
  • All people have been friendly and we have not experienced or heard of any crimes or violence. They carry the flowers in their hair, naturally, and not for the sake of tourists.
  • The handicraft is fantastic. Beautiful black pearls, sea shell necklaces, wood carvings (Tiki figures and ukuleles), palm hats and baskets. A majority of the Polynesians have big tattoos over large parts of their bodys.
  • THE big outdoor sport if canoeing in outriggers. Single or up to 8 people.

Huahine – Bay d’Avea and over to Tahaa

We have now enjoyed a week in the beautiful island of Huahine, Society Island. First three days on a buoy outside the main village, Fare. Lovely, relaxed place. Regularly between 10 and 20 dolphins rush through the anchored boats hunting. Last four days spent at Bay d’Avea at the southern end of the Island. The sailing route from the main settlement Fare was mostly easy with eyeball navigation in some passages. The water clarity and amount of healthy corals are close to what we experienced at Bonaire, a year ago, meaning excellent! The amount of different fish species is great but on average they are very small, maybe we’ve encountered a kindergarten for reef fish. The ocean swell has gone up considerably since we got here and the average height is 3-4 meters. The surf on the outer reef is very impressive and probably more than 5 meters with a distinctive roar. We are using free of charge, very well maintained buoys just outside a big resort. The resort is obviously not more than 25 % occupied and it seems the impact of the financial crash ten years ago is still very visible with much less tourists.
Today we sailed 30 nm over to Tahaa, through the reef passage at Faaaha. Not joking, must be a world record of vowels. The island of Tahaa is located inside the same lagoon as Raiatea. The depths even close to shore are 30-40 meters so not very practical for anchoring. We were lucky to find another free buoy among the many charter catamarans. Hope the weather soon improves. It has been rainy with squalls last three days.

Carpe Mare

Just another WordPress.com site

S/Y Spray

A Scandinavian liveaboard blog

wordpress/

Just another WordPress.com site

blaellinor

Just another WordPress.com site

S/Y Tina Princess

A Scandinavian liveaboard blog

%d bloggers like this: